Även om narkotikakonsumtionen i Sverige är låg i jämförelse med andra länder i Europa, så går inte utvecklingen åt rätt håll och attityden bland unga har blivit allt mer tillåtande. Trots det satsas allt mindre pengar på att förebygga användning och skador av alkohol, narkotika och tobak.

Bland människor som på olika sätt arbetar med narkotikafrågor runt om i landet är budskapet tydligt. Ska vi minska narkotikaproblemen – som inte bara handlar om beroende och dödlighet, utan även om att inte klara skolan, minskad kognitiv utveckling, rattonykterhet och påverkan på barn och anhöriga – så behöver vi på allvar täta glappen i systemet. De vi möter ropar inte efter en avkriminalisering eller legalisering av narkotika. De vet att det som krävs för att få till en förändring är ett förebyggande arbete värt namnet och en välfungerande samverkan mellan polis, skola, socialtjänst och öppenvård, som i ett tidigt skede kan fånga upp unga som behöver stöd. Inte minst behövs en kommunal samordnare som kan fungera som spindel i nätet.

I det arbetet kan och bör organisationer och föreningar från civilsamhället få spela en stark och viktig roll, både förebyggande genom bra fritidsaktiviteter och som stöd tillbaka till ett fungerande liv och meningsfullt sammanhang efter ett beroende.  

Det är tydligt vad som behöver göras, men det kräver en prioritering i både resurser och samverkan. Det är å andra sidan en lokal investering som ger mångfalt tillbaka.