Alla vårdnadshavare vet att det är skolplikt i Sverige och att det är vår skyldighet att få våra barn till skolan. Det är ju bara att göra det tråkigt att vara hemma säger många – stäng av internet och ta bort allt som gör livet hemma meningsfullt och för all del låt dem inte ha en meningsfull fritid. 

När barnen inte längre går till skolan är det en signal på att något inte stämmer. Barnen reagerar på krav och den oftare stökiga miljön och för att skydda sig själva kan de inte längre gå, hela deras väsen säger stopp. De vill gå men de kan inte. Barn går till skolan om de kan. Det här förstår vårdnadshavarna till slut men när ska skolan förstå?

När inget annat funkar så slutar det med anmälan till soc och utbildningsförvaltningen. Det senaste brevet därifrån var hårt och tydligt och beskriver mina skyldigheter men inget om skolans och avslutas med ”om en elev inte kommer till skolan så är kommunens skarpaste verktyg att ge vårdnadshavaren vite (böter). 

Så en lösning är alltså att ge oss böter. Vi ska alltså få böter för att barnet inte längre kan gå till skolan utan att ramla ihop av ångest på grund av otrygghet och mobbning i skolan. 

Medan kommunen sparade pengar på skolan och stolt fick till sin budget så är det fler barn än någonsin som har problematisk skolfrånvaro. Lösningen är inte böter, lösningen är att kommunen ger skolan mer resurser. Lösningen är att skolan tar sitt ansvar och samarbetar och inte motarbetar varandra. Vi måste vakna nu innan fler barn visar att skolan gör dem sjuka. 

Jag vill inte ha krig jag vill ha kärlek och förståelse.