När andra partier börjar inse friskolehaveriet, surrar sig Liberalerna allt hårdare fast vid masten på det sjunkande skeppet. Nu senast har två ledande liberaler i Katrineholm trasslat in sig i förvirrande påståenden.
Genom att avfärda att glädjebetyg är vanligast i friskolor, med att det inte finns forskning på området, ger man sig själv rätten att hitta på allt möjligt. Ämnet är dock väl utforskat.
Duon beskriver vidare att vinsterna i skolföretagen är marginella och att det mesta återinvesteras och då undrar vän av ordning varför Liberalerna motsätter att skolföretag ska vara registrerade som AB (svb) med vinstutdelningsbegränsning, regeln finns i 32 kap. aktiebolagslagen.
De hävdar också att friskolorna behövs för att utgöra ett föredöme för de kommunala skolorna. Vad är det för pedagogiska landvinningar som friskolorna gjort de senaste 30 åren? Friskolorna behövs även för att ge föräldrar möjlighet att söka sig till mindre skolor med bra utbildning, speciell inriktning eller på en annan plats. Har mindre skolor bättre utbildning än större skolor? Vad är det för speciell inriktning som bara vissa elever ska ha tillgång till?
I de större städerna bussas elever kors och tvärs genom stan för att komma till sin alldeles speciella skola, bussningen görs dock vanligen med någon av familjens bilar. Är detta skolresande till gagn för samhället och barnet?
Att föräldrar saknar kompetens att bestämma vilken skola-klass-lärare-klasskamrater deras barn ska ha, har mina 43 års fältstudier givit vi hand, liksom att det är en allmän villfarelse att små landsbygdsskolor är idylliska.