Replik till artikeln ”Garantipension är försörjningsstöd” publicerad 21 oktober.

 Vad är du arg på? Är det på att du under ditt vuxna liv haft hälsan, så du kunnat arbeta, eller lyckan att någon velat ha dina tjänster. Är du verkligen avundsjuk på dem som levt i utanförskap under många år, därför att de inte anses som anställningsbara av andra än arbetsförmedlingen. Många är aldrig i närheten av en fast anställning, trots otaliga försök. Försök som alla slutat mer eller mindre förnedrande – ingen vill ha dem. Själv är jag redo att tacka för mig efter ett 46-årigt arbetsliv, med endast tre månaders arbetslöshet i början av 1990-talet. Turen och tillfälligheterna har spelat mig i händerna.

Två av mina vänner som är i min ålder har inte innehaft en anställning på många år. De är skötsamma och söker alla jobb som finns, men möter kalla handen överallt. Varför? Frågar man sig. De är inte riktigt som vi andra, något de inte valt. Min fråga till dig ”Arga pensionär” är: Tycker du verkligen att de, och många med dem, är så lite värda att de ska fortsätta att förnedras ända in i döden.