Det senaste året har Coronapandemin tagit upp nästan all nyhetsrapportering. Jag har observerat att en norm byggd på rädsla och ensidigt fokus vuxit fram framför de faktiska lagarna och rekommendationerna.
Enligt Folkhälsomyndigheten omfattas normalt inte kurs- och konferensverksamhet på hotell eller konferensanläggning av pandemilagen. Det är upp till arrangören att bedöma risken för smitta i de möten de arrangerar och agera därefter. 8-personers- regeln gäller privata- och allmänna sammankomster, men inte företagssammankomster där allmänheten inte har tillträde.
Trots detta är det få företagsledare som ens vågar ordna möten utomhus med sina medarbetare. Jag vet, eftersom jag jobbar med utomhuskonferenser.
Inom stora delar av näringslivet, inklusive min egen verksamhet, har det skapats hårdare restriktioner och åtgärder än vad våra myndigheter rekommenderar.
På Arbetsmiljöverkets hemsida kan man läsa att det är arbetsgivarens ansvar att förhindra smittspridning och ohälsa. Men den rådande normen säger att det rätta är att lägga allt fokus på att förhindra smittspridning.
Redan i april 2020 förväntades coronapandemins potentiella effekter på folkhälsan blir stora enligt Folkhälsoguiden:
Några av riskerna som tas upp är:
Ökad psykisk ohälsa och fler självmord
Minskad fysisk aktivitet och längre skärmtid
Ökat våld i nära relationer
Större alkoholkonsumtion
Fler andel psykiatriska diagnoser samt posttraumatiskt stressyndrom
Är det då klokt att den allmänna normen kring hur företag och organisationer ska förhålla sig till smittspridning och hälsa har mer tyngd än det som står på Folkhälsomyndigheten och Arbetsmiljöverkets hemsida?
Hälsa är så mycket mer än frånvaro av ohälsa och det uppstår bland annat ur gemenskap, meningsfullhet och känsla av sammanhang.
Och drar jag alltsammans till sin yttersta spets så finns det många fler saker som människor både kan, redan dör av och kommer att dö av: Till exempel vår kollektiva rädsla och tunnelseendet på Covid-19.
Så låt oss fortsätta följa de faktiska lagar och rekommendationer som finns, men sluta att hitta på egna. Låt oss istället fokusera på att minska de negativa konsekvenserna av pandemin och proaktivt vidta åtgärder för att öka gemenskap, meningsfullhet och hälsa.