Kommentar till debattartikeln "Katrineholms politiska majoritet undergräver demokratin" publicerad 10 juni.

I Katrineholms-Kuriren den 10 juni ondgör sig några oppositionspartier och Ego-partiet över Göran Dahlströms brist på demokratisk transparens. Detta är inte något nytt. Under mina trettio år i lokalpolitiken har detta varit ett ständigt diskussionsämne. När Göran Dahlström tillträdde förstod vi snart att han gillar snabba bollar på isen och snabba bollar i politiken. Han har nog inte helt klart för sig skillnaden.

Jag kan inte låta bli att citera baksidan på den eminenta boken ”Välkommen till Folkrepubliken Katrineholm” (Mikael Sekund, 2006). ”Med undantag av en handfull nittioåringar har ingen i Katrineholm upplevt något annat än ett socialdemokratiskt styre. Här har det aldrig funnits något tvivel om vilken politik som gällt. Här finns facit för hur det blir när Socialdemokraterna får förverkliga sina politiska projekt utan opposition. Enpartistaden Katrineholm borde vara paradiset på jorden, eller åtminstone i Sverige. Men verkligheten är en helt annan i den lilla staden i rikets mitt. I alla nationella jämförelser är arbetslösheten långt över genomsnittet, skolan ligger i botten, företagsklimatet är iskallt och samhällsdebatten obefintlig”.

Med smärre justeringar torde väl detta stämma även idag, trots Göran Dahlströms idoga försök att ständigt bygga nya monument över sig själv.