Några tankar utifrån artikeln om Juri Timofejev, införd i KK lördag den 11 juli 2020.
Läser artikeln om den unga mannen med blandade känslor. Jag blir nedstämd av sorgligheten i hans situation men också undrande och upprörd.
Det är helt klart att Juris familj inte anpassat sig till Sveriges lag när de gömde sig vid det första och även andra avslaget på sin ansökan om uppehållstillstånd. Det anges att familjens åberopade orsak till skydd inte ansetts trovärdigt. Jag undrar: Hur gör migrationsverket en sådan trovärdighetsbedömning?
Förstår att det inte är lätt att bedöma skyddsskäl, men att en hel familj lämnar sitt hemland, och utsätter sig för att leva gömd under åtta år med de stora inskränkningar det måste innebära, säger mig något om hur alternativet i hemlandet skulle vara.
I artikeln står att Juri inte själv valt att flytta hit eller att gömma sig. Han var barn och föräldrarna bestämde. I Sverige är man barn tills man fyller 18 år och Juri har då varit barn under nio av sina fjorton år i Sverige. När han nu ska bedömas som vuxen är det märkligt att föräldrarnas beslut under hans barndom läggs honom till last.
Om man är gömd i Sverige och ändå går igenom både grundskola och gymnasium måste en hel rad människor och institutioner, skolorna, vetat om att Juri var här utan tillstånd. Jag undrar: Hur är det i svensk skola, måste inte personnummer anges, föräldrars namn och adress? Har ingen under hela skoltiden misstänkt något?
När han nu ska bedömas som vuxen är det märkligt att svenska samhällets och svenskars handlingar – att man gömt och kanske sett genom fingrarna - under hans gömda tid läggs enbart honom till last.
Vad jag kan se har Juri tagit sig igenom sin svåra uppväxttid på ett i mina ögon beundransvärt sätt. Han har slutfört studier och gripit sig an vuxenlivet på bästa sätt genom att söka tillstånd att arbeta och också gjort det i närmare två år. Betalar skatt och bidrar kanske även till försörjningen av sin övriga familj.
Vad har Sverige att förlora på att ge Juri ett uppehållstillstånd här? Om han får stanna får vi genom skattepengar tillbaka vad han kostat svenskt samhälle och förmodligen mycket mer, förutom att det skulle vara ett humant beslut värdigt en demokrati som vår.
Detta enskilda fall pekar igen på nödvändigheten av att se över vårt flyktingmottagande, vilket lär pågå. Vi måste ha processer som är respektfulla och inte bryter ner människor som kommer hit.
Låt Juri stanna!