”Sverige har aldrig varit säkrare”. De bevingade orden från en känd komiker klingar allt tommare. Vi ser ett nytt Sverige växa fram. Skjutningar, sprängningar, åldringsrån, bedrägerier och terrorhot är bara några faktorer som i dag är legio och inte undantag.

Vi ser familjer och kriminella gäng som tar över hela bostadsområden, internationella ligor som utnyttjar vår öppenhet, poliser som backar från en våldsam mobb och nu i dagarna läser vi hur köpta röster och kriminella påverkar lokalpolitiken i en viss riktning.

Ett nytt Sverige måste bemötas med nya metoder. De gamla har visat sig vara förlegade och vill vi återse den trygghet som förr gjorde Sverige känt, kan vi inte längre luta oss mot dem.

Hur har det blivit så här? Var det verkligen så här vi ville ha det? Jag tror inte att någon hederlig medborgare tittar sig i spegeln och svarar ja på den frågan. Jag tror tvärtom att Sveriges samlade skara av hederliga medborgare ställer sig upp och utbrister i ett rungande nej.

Att tjuvfiska ålar och köra för fort på motorvägen är förvisso brott, men det är inte där som beslutsfattare och ansvariga ska lägga fokus. Det är inte kring detta journalistiken ska kretsa och det är inte här Sveriges cirka 340 myndigheter ska lägga sina prioriteringar.