Denna utpost vid Östersjön har sedan 1200-talet behärskats av främmande makter. Den Tyska ordern härskade i nästa 700 år. På 1500-talet visade svenskarna intresse för Norra Estland. Från år 1710, när siste svensken lämnade Tallinn, övertog den ryska tsaren de svenska Östersjöprovinserna.
Första världskriget gick dålig för tsarens Ryssland och folkets missnöje växte. Under den demokratiska perioden godkändes Estland 5 juni 1917 som ett språkligt administrativt område bestående av Estland och norra delen av Livland. Den 24 februari 1918 utropades Republiken Estland. Dagen efter ockuperades området av Tyska trupper fram till 21 november 1918. Dagen därpå anfölls landet av Bolsjevikerna. Frihetskriget utbröt och fred slöts i Tartu den 2 februari 1920. Ryssland avstod "för eviga tider" från sin suveränitet över estniskt territorium, accepterade Estlands gränser och förband sig att betala Estlands andel av Tsarrysslands skulder. Landet var självständigt fram till 23 augusti 1939 då avtalet mellan Stalin och Hitler delningen upp Europa mellan despoterna.
Hösten 1944 flydde estlandssvenskar och estländare över Östersjön mot Sverige. De styrande i Sverige var tveksam till de estniskspråkiga. Skillnaden var uppenbar när estlandssvenskar ersattes med en penningsumma till tyskarna och kunde bli Svenska medborgare på en vecka medan estländare löpte risk för utlämning till Sovjet och efter sträng prövning fick vänta i många år på medborgarskap.
Med verklig insikt om arbetsmarknaden 1945 var invandrarna till Sverige välkomna. Industrierna och jordbruket i Sörmland ropade efter arbetskraft. Alla fick arbete och egen försörjning och samtidigt språkkunskaper och snabbt integrerade i samhället. Det gällde att bygga en framtid här då återvändande till diktaturens Sovjet inte var realistiskt.
I exilen bildades en rad föreningar för att upprätthålla kultur och språk. Mest påtaglig är körsång och folkdans. Även ett exilparlament skapades som upplöstes efter Estlands återupprättade självständighet.
Nu är skaran av flyktingar utglesad medan barn och barnbarn blivit en naturlig del av samhället. För egen del kan konstaterats att vi i vår släkt nu har levt fem generationer i Sverige. En sak är dock säkert att vi har rötter kvar i Estland. Alla släktingar vi har kvar i Estland påminner om vårt ursprung.
Vid Sovjetunionens upplösning utropades åter Republiken Estlands självständighet 20 augusti 1991. När vi nu firar Republiken Estlands andra nationaldag i Sverige handlar vi som ett litet enat folk som i århundraden överlevt främmande härskare. Nu firar vi tillsammans Estland, spridda över hela jordklotet och i grunden enade.