Snart kyrkoval igen. Så många talar varmt om vår kyrkas välkomnande och kyrkans skogsrikedomar. Inget fel i det. Däremot undrar jag hur POSK som inte, enligt egen utsaga, är politisk kan ställa upp med en politisk lista. Nåja, det är väl moderna tider och dom talar sig ju varma för gudstjänster och andra aktiviteter. Och centern pratar, med all rätt, om miljön som ett skäl att rösta i kyrkovalet.

Den sociala kyrkan hör man däremot inte så mycket om. Tänk så många människor som inte syns men finns. Dom träffar kyrkans personal: präster, diakoner, församlingsassistenter, barnomsorgspersonal med många flera. Dom välkomnar alla.

Till exempel den hemlöse mannen som kom till svenska kyrkan i Liverpool varje söndag. Han fick hjälp med allt från en matbit till klippta naglar. Han skulle komma att frysa ihjäl i en källartrapp med en kartongbit som täcke. I kyrkan blev han alltid bemött som människa.

Ett par vinternätter satt jag och studiekamrater från teologen i Stockholm och vakade i storkyrkan, det var drygt 20 minusgrader och i kyrkan kunde hemlösa män och kvinnor övernatta. De bemöttes med värme.

Se där, ett par exempel av många från min yrkeskarriär. Alla de här människorna är de som Jesus talade om: ”Kom till mig ni alla som är trötta och tyngda av bördor, så skall jag ge er ro”. Människor behöver den sociala kyrkan. Att bli behandlade som alla andra, att inte nedvärderas utan tvärtom behandlas som en av Gud aldrig bortglömd själ.

En social kyrka. Med en social demokrati. Rösta (S) i kyrkovalet.