Född på 40-talet har jag hunnit med ett flertal förannonseringar om att nu – nu! – står elektrifieringen av bilflottan för dörren. Men så uteblev den ännu en gång. 

Men nu har det faktiskt hänt! I stor skala dessutom. Elbilar står för 42 procent av nybilsförsäljningen i Sverige! 

El är ju en överlägset mycket bättre energikälla än fossila bränslen, som måste utmönstras, och det fortare än kvickt. Men elektrifieringens välsignelser måste bedömas utifrån en hel produktionscykel. El skapat av kol- eller kärnkraftverk är inte till någon glädje ur miljösynpunkt.

Så ska elen vara den räddare i nöden som den har förutsättning att bli, så måste flera faktorer förbättras:

1. Elen måste genereras av sol, vind eller vatten.
2. Metoder att lagra el måste utvecklas.
3. Batterihanteringen för elbilar måste standardiseras. Ett begränsat antal olika kapaciteter och format på batterierna måste finnas tillgängliga på laddstationer (inomhushallar).
4. Det ska vara möjligt att köra in i hallarna och med ett eller några få handgrepp skifta från ett urladdat batteri till ett fulladdat.
5. Effekten på motorerna måste begränsas. Varför ska en standardbil ha 250 hästkrafter och accelerera från 0-100 kilometer i timmen på 5-6 sekunder. Ett galet och trafikfarligt slöseri med resurser.
6. Höj skatten på bensin och diesel på ett rimligt och genomtänkt sätt.
7. Bryt bilberoendet i städer och tätorter. På många platser i Europa (exempelvis i Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Belgien) skapas nu den bilfria staden för invånarnas hälsa och välmåendes skull. I Sverige görs – vadå? Det tidigare föregångslandet Sverige lunkar nu bland de sista i kön.

Urban Lundin