Är du rik kan du få ett lån på flera miljoner via ett telefonsamtal med din bank.
Är du fattig får du inget lån på några hundratusen även om det skulle förbättra din ekonomi avsevärt.
Har varit kontaktman med banker för många under årens lopp.
Några exempel. En kvinna i 80 års åldern behövde låna 730 000 kronor i två månader. Hade sålt sin lägenhet för 900 000 kronor, inga skulder och köpt en ny för 830 000 kronor. På grund av övertagande datum behövde hon därför ett kort lån. Hon fick nej av sin bank för hon hade för låg pension. Jag tog med henne till min bankkontakt i annan bank och lånet var klart på 10 minuter. Nu tre år senare har hon en lägenhet värd 1,3 milj och nästan ingen skuld.
En som ville köpa min lägenhet fick inget lån, för låg inkomst. Hade fått 30 000 kronor lägre årskostnad. Inga betalningsanmärkningar. Nu efter 6 år hade han haft ett värde på 700 000 kronor och mycket lägre månadskostnad. En kvinna skulle köpa ett bostadsrätt. Fick inget lån i banken utan fick ta ett lån i en "ockerbank" Kostade henne 2 000 kronor i extra räntekostnader.
Dom fattiga ligger i underläge och får betala dyrt. Bankerna tycks inte känna empati och hjälpa dom som mest behöver utan har strikta regler om inkomst och tillgångar.
Jag har nog varit med om 20 talet förhandlingar med banker för andras räkning. Det har löst sig genom lån från säljare, annan bank eller goda vänner. Ingen har förlorat något, men låntagarna har i samtliga fall fått betydligt bättre ekonomi.
Bankerna bör var mer socialt engagerade och inte förlora miljarder på tvivelaktiga affärer. Så här tycker jag. Vad tycker Du?