När SVT för en tid sedan sände Tom Alandhs dokumentär ”När världen kom till Ronneby”, så kan man konstatera att det är ett trendbrott, trots bristerna i programmet. De stora frågorna undviks nogsamt förstås, exempelvis vilka som är ansvariga för samhällsutvecklingen i den lilla staden, som för landet i övrigt.

Under invandringsvågen 2015– 2016 tog Ronneby emot flest nyanlända i relation till antalet invånare i Sverige. Hela 3 000 invandrare. I dag ser vi resultatet. Fyrtio procent av de nyanlända är arbetslösa. Kriminaliteten är så utbredd att polisen säger öppet att de inte har möjlighet att öka tryggheten på gatorna.

Dokumentären får trots allt betecknas som ett trendbrott om man betänker att SVT under flera år försökte upprätthålla politikernas myt om att den stora invandringsvågen var en lönsam affär för Sverige. Det var ett ”kompetens regn” och vi skulle vara tacksamma att de valt att bosätta sig här. Men nu tvingas alltså statstelevisionen erkänna elefanten i rummet. Man låter, lite oväntat, folk berätta öppet om sin oro och otrygghet och om den negativa förändringen i staden, utan att någon kallar dem rasister.

Men de angelägna frågorna ställs aldrig. Var är kritiken mot de ansvariga som tillät samhällsomvandlingen? Frågorna till kändisar, politiker och mediehus som gemensamt ropade ”refugees welcome”? De slipper undan som vanligt. 

Men kanske kan dokumentären bli ett efterlängtat tecken på ett uppluckrat debattklimat framöver. All smutskastning och brunstämpling av de medborgare som såg vad som hände med det gamla trygga samhället, att de får upprättelse.