Det jäser av frustration, ilska och maktlöshet hos ”fotfolket” i vård- och omsorgsverksamheten. Orsaken till detta är den så kallade Bemanningshandboken, som under mycket kort tid tagits fram av bland annat Anna-Lena Ramstedt (vård- och omsorgsförvaltningen) och Johanna Karlsson (vård- och omsorgsnämnden).
Den här Bemanningshandboken vänder sig till oss som jobbar ”på golvet” i vård- och omsorgssektorn. Vi som ska använda oss av Bemanningshandbokens direktiv, har inte blivit tillfrågade eller på något sätt fått delta i diskussionen och det skrivna i denna handbok. Det innebär att, vi ”på golvet” som har kompetens och erfarenhet i vårt arbete, inte fått komma till tals. Är det här demokratisk ordning?
För att utnyttja vår rätt till den demokratiska ordningen, har flera personalgrupper i vård- och omsorgsverksamheten skrivit ner sina reflektioner kring Bemanningshandboken och gemensamt skickat detta till vård- och omsorgsnämndens alla ledamöter samt övriga involverade chefer. Det har även varit två välbesökta medarbetarmöten i november med Anna-Lena Ramstedt samt Johanna Karlsson, där Bemanningshandboken diskuterats. Vidare har det skrivits ett otal insändare kring ärendet med Bemanningshandboken. Trots detta engagemang av oss ”på golvet” svarar Anna-Lena Ramstedt på våra reflektioner med ett resonemang som hör hemma på politikernivå. Det vill säga att, Anna-Lena Ramstedt upplevs tala utifrån en egen skriven agenda, där värdegrund lyser med sin frånvaro.
Till saken hör också att, det här är inget vanligt ”gnäll” från oss ”på golvet”. Det här handlar om Katrineholms kommun, som arbetsgivare i vård- och omsorgssektorn. Vill kommunen ha kompetent personal, som har sitt fokus på omsorgstagaren, eller är ledningen redo för en eventuell framtid där personalen söker sig andra jobb? Är Katrineholms kommun även redo inför sämre mående hos personalen som mynnar ut i sjukskrivningar?