Reflektion över inlägget ”Välkommen till dialog” den 9 november.
Katrineholms kommun, som arbetsgivare, uttalar sig om att ha stort förtroende för sina medarbetare och chefer. Om detta förtroende bottnar i att medarbetarna är så lojala att de jobbar sig sjuka, så är förtroendet verkningslöst.
Vidare välkomnas en dialog med de medarbetare som vill vara med att utveckla (förbättra?) vård- och omsorgsförvaltningens verksamhet. Sedan lång tid tillbaka, förs ständig dialog mellan medarbetare och chefer på arbetsplatsträffar och medarbetarsamtal kring ohållbar arbetssituation. Vad mer behöver tilläggas? Vad är det man inte förstår?
Jag jobbar ”på golvet” inom vård och omsorg i Katrineholms kommun. Jag har med åren gjort mig erfarenheten av att, det vi medarbetare kan bidra med i förslag på utvecklingsarbete allt som oftast förkastas för att budgeten inte finns. När ett utvecklingsarbete inte får kosta, hur ska vi då kunna bidra med utveckling?
Anledningen till att jag skriver under pseudonym är att, antagligen uppfattar min arbetsgivare mina åsikter som obekväma och det kan resultera i negativa konsekvenser för mig som medarbetare. Därför, tackar jag nej till inbjudan till enskilt samtal med min arbetsgivare. Men, jag kommer fortsätta framföra mina åsikter och erfarenheter av mitt arbete i vård och omsorg via skrivna inlägg.