Kommentar till Antti Motvalls insändare 16/10 angående äldre och datorer.

Tro inte att många äldre är emot datorer och allt digitalt, för så är det inte. Fler av oss surfar runt massor på nätet. De flesta har både plattor och smartphones, men inte alla. Och det är här det haltar. Många vill faktiskt inte ha allt, de är inte intresserade, har inte råd eller vågar inte.

Men samhället borde vara öppet för oss också. Även vi borde kunna betala räkningar, bussresor eller kommunicera med vår familj, trots att vi inte har det senaste. En mänsklig rättighet kan tyckas men i coronatider är en del av oss rätt överkörda eftersom vi inte kan åka buss till exempel.

Sen har andra digitala märkligheter tillkommit har jag märkt. Långa OCR nummer ställer till det för sonen när han skall betala med bankdosa, det funkar inte. Okej, då sänder stenålders-morsan in det med bankgiro kuvertet och sen dyker påminnelsen upp. Trots korrekt ifyllt. Förklaring kan vara "det snurrar runt i systemet", ligger i "fel mapp" och plötsligt är det mitt problem att inte ens stora dotterbolag till en storbank kan fixa ens betalning. 

Nästa digitala bottennapp, samma bank fick problem i september med överföringar när en ringer in och vill flytta pengar. Nu är det oktober och jag måste ringa kundtjänst för att få till en överföring. Alltså vem vill häcka i telefon jämt, vad skall jag då med ett kontokort till? Varför skriver jag nu det här? Jo, jag anser att den särskilda digitala revolutionen har gått för fort, den skapar problem för den som inte förstår eller vill hänga med på det så kallade tåget. Vi möts av besvär, hån och ett evinnerligt tjatande om vad bra det är och borde du inte.....Jo tack, jag faller själv i fällan med äldre vänner. 

Jag kräver att samhället har plats även för oss andra, vi som hellre ringer barnbarnen än mejlar, skypar, facebookar eller vad nu allt heter, många av oss vill göra annat än att fastna med ögonen på en skärm. Umgås kanske, det bästa av allt tycker jag, vilket fler har upptäckt i corona tider.