Dags att stoppa privatiseringshysterin

Insändarskribenten vill se färre företag med fler anställda inom äldreomsorgen. (Arkivbild)

Insändarskribenten vill se färre företag med fler anställda inom äldreomsorgen. (Arkivbild)

Foto: Pontus Lundahl/TT

Insändare2023-04-16 11:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

"Regeringen ska utreda språkkrav för personal i äldreomsorgen. Det uttalade målet är bättre kvalitet och arbetsmiljö..." (KK 29/3) 

Ett bra förslag, tycker jag. Och intressant att notera att också en blind höna (nuvarande regering) kan hitta ett korn. För den person som lägger sitt liv i händerna på äldreomsorgen är naturligtvis helt beroende av att kunna kommunicera med vårdgivaren.

Men det finns också behov av bättre språkkunskaper i ett annat avseende. När en äldre person från en annan språkfamilj blir gammal och trött, tenderar många att sjunka tillbaka till det egna modersmålet. Svenskan förbleknar och det egna språket träder i förgrunden. Och hur blir det då med kommunikationen?

Låt oss zooma ut. Lagen om valfrihet från år 2008 gav den enskilde rätt att välja den leverantör som ska utföra tjänsten. Hela denna reform har sålts in som en fråga om valfrihet för den enskilde. Denna gigantiska bluff handlar i verkligheten om att släppa in privata aktörer på den marknad som tidigare helt hanterats av det offentliga. För i det offentliga hamnar inga vinster i privata fickor. 

Och så kan vi väl inte ha det? Vi måste väl kunna tjäna pengar på människors behov?

Sverige har i detta avseende jämförts med Pinochets Chile. Och trots protester från olika håll har gigantiska belopp överförts från det offentliga till privata bolag, såväl inom skola, som inom vård och omsorg. 

Tänk dig tio företag i omsorgsbranschen, vardera med tio anställda. Hur stor är chansen att det bland de anställa finns någon som språkmässigt passar den syriske invandraren? Jämför nu med ett företag med 100 anställda. Blir då chanserna större eller mindre att kunna erbjuda brukaren någon som talar det egna hemspråket? Och på ett övergripande plan: vilket av dessa alternativ erbjuder bäst möjlighet att tillhandhålla vikarier vid sjukdom?

Lagen om valfrihet måste ändras. Kommunerna måste få större möjligheter att neka etablering. Färre företag med flera anställda gynnar brukarna, personalen och kommunen. Förlorarna blir de som vill använda välfärden till att gynna egna vinstintressen.