I år sprang jag KK-joggen för 33:e gången, trots min ålder på 84 och knän som varit i bättre skick. Sedan några år tillbaka är det dock 5,1 kilometer som gäller, tidigare var det kvartsmaran sedan start. 

Till skillnad från förra året, då regnet öste ned, var det en riktig folkfest bland alla katrineholmare utmed banan, som hejade på mig när jag kom lunkande förbi med mina fjädrar i hatten. Många applåder och hejarop hördes – trots att jag var sist i mål på min distans.

Jag vill rikta ett stort tack till alla er som hejade på mig, men särskilt till killarna på cykel som körde framför och bakom mig under loppet. ”Nu måste ni applådera för nu kommer det en 84-åring”. Att få höra något sådant gjorde mig glad och varm i själen. 

Tack för uppmuntran. Och ni får räkna med att jag kommer tillbaka nästa år.