Svar på uppmaningen "Ut och jobba hela pass" som publicerades den 16 februari. Med det sätter vi punkt för debatten mellan Ewa Callhammar och Ulrica Truedsson.
Sedan mitten av 1980-talet har jag arbetat inom bildningsnämndens verksamhetsområde. Jag har vikarierat som barnskötarbiträde, barnskötare, städare, elevassistent och obehörig lärare för att sedan få en fast anställning som gymnasielärare. Under samma tidsperiod så utbildade jag mig även till först barnskötare för att sedan bli gymnasielärare.
Som ansvarig politiker gör jag mängder av besök av nämndens verksamhetsområde. När Ewa Callhammar säger att jag skulle behöva vara mer i verksamheten spelar hon på den populistiska uppfattningen att politiker inget kan om det de beslutar om. Och hon litar på att tillräckligt många inte känner till min bakgrund.
Att ha tillbringat större delen av sitt yrkesliv inom skolans värld säger dock ingenting om man är en bra eller dålig politiker, på området. Inte heller om min. Jag har exempelvis under alla år uppskattat att lyssna och samtala med Eva Callhammar utifrån hennes perspektiv och erfarenheter som polis och som politiker med andra politiska värderingar.
Inte visste jag att värdet på det Eva tycker om skolan, i hennes egna ögon, skulle vara så lågt. För det är väl inte bara andra som måste jobba i verksamheten för att kunna uttala sig om skolpolitiken? Det gäller väl även Ewa Callhammar.