Nyligen var det, instiftad av FN, Biologiska mångfaldens dag. Kommunerna firar dagen med att påtala vikten av att värna om djur, insekter och växter, men sedan blir det vardag igen.

Entreprenörer anlitas av kommunen, iklär sig gasmask och hörselskydd på våren och plöjer gräsmattorna med sina lövblåsare. Bland löven lever insekter, många dör i hanteringen och sprutas tillsammans med avgasdamm, fimpar och annat skräp in i buskarna, där småfåglarna bor, vilka bara ska tacka och ta emot skiten.

Knappt har dammet och bullret från lövmaskinerna lagt sig, så överröstas fågelsången av gräsklippare som kapar ytterligare en livlina för pollinerare och fåglar, när alla vilda blommor jämnas med marken, så fort de ser dagens ljus.

Förtjänar vi fjärilar och fågelsång, när vi gör jorden lika artfattig som asfalt?

Genom att låta löven ligga kvar och klippa gräsmattan senare, sparar kommunen pengar på arbete, material och bensinkostnader och det blir mindre avgaser och oväsen.

Alla fågelarter är fridlysta, vi bör återskapa kretsloppet, löv blir näring till jorden, det blir fler blommor. Och om blommorna får blomma ut, blir det fler insekter som leder till fler fåglar och mer sång!

Att buller ger negativa hälsoeffekter och att närhet till djur och natur har positiv inverkan på oss, borde vara ytterligare en anledning att ställa maskinerna. För vem vaknar inte hellre till en morgondag med fågelsång än asfaltsdjungel och motorbuller?