Det kan vara nödvändigt att peka på bristerna i medicinsk kompetens inom äldrevården som coronakrisen nu avslöjar. Det har drabbat brukarna i äldrevården under många år. På 90-talet plockades sjuksköterskorna bort från verksamheterna med förklaringen att de inte behövdes. "Man behöver inte vara sjuksköterska för att hjälpa till med att ta på stödstrumpor", "Hur svårt kan det vara att sätta in en kateder" var ord som föll från socialnämndens ordförande som grund för beslutet.
Konsekvenserna av detta blev en minimibemanning av sjuksköterskor på våra äldreboenden.
För ett tag sen blev jag medeveten om att Lövåsen sjukhem var utan sjuksköterska på kvälls- och nattetider och från klockan 17:00 på lördagarna till måndagar klockan 8:00. En ambulerande sjuksköterska skulle då täcka hela kommunen. På en verksamhet som tar emot nyss utskrivna rehabiliteringspatienter från sjukhuset, kunde en patient med starkt behov av smärtstillande värktabletter få vänta i en till två timmar om sjuksköterskan var i ett annat angeläget ärende längst ut i kommunen. Ett akut sjukdomsfall fick hanteras utav osäkra och i vissa fall helt outbildad personal.
Att de som bor på våra äldreboende är sjuka och ofta multisjuka måste få konsekvenser i form av medicinskt utbildad personal. Annat är vanvård.
Viktigt är det att precisera att övrigt personal ger god omsorg och att kritiken inte får drabba dem!