Insändare: Bort med onödig administration – öka stödet i skolan

Varje elev i svensk skola borde givetvis få det stöd hen behöver för att komma så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling. Det är rimligen självklart för alla som beslutar om skolan, arbetar i skolan eller på annat sätt kommer i kontakt med skolan. 

När en elev inte klarar att uppnå godkänd nivå i sitt kunnande, trots extra anpassningar, ska detta meddelas till rektor. Då tar en omfattande utredning om behov av särskilt stöd vid. Utifrån det som framkommit i utredningen fattas beslut om det ska upprättas ett åtgärdsprogram eller inte. I åtgärdsprogrammet beskrivs det stöd som sätts in. Uppföljning ska ske kontinuerligt. 

Det finns flera viktiga aspekter som ställer till det för både lärare och elever här. 
1. Lärarna lägger mycket tid på att utreda behovet av särskilt stöd. Tid som inte finns. Tid som behöver tas någonstans ifrån. Troligen ofta från planeringstid. Följden blir inte sällan att lektionerna blir något sämre planerade. 
2. Det finns inte mer resurser för att fler elever identifieras vara i behov av stöd. Det betyder att det ofta blir det stöd som skolan klarar att ge som beskrivs i åtgärdsprogrammet, inte det stöd eleven egentligen är i behov av. För det finns det inte resurser till. Varken vad gäller kompetens eller personell. Speciallärarna har redan "häcken full".
3. Enligt flera experter är det cirka 14 procent av elever i Sverige som inte har förmåga att nå de betygskriterier för E som finns.

Så vad behöver göras?
Ta bort all onödig administration som slukar tid för lärare. 
Se till att öka resurserna så att alla elever i behov av stöd kan få det stöd de behöver för att utvecklas så långt som möjligt. 
Slopa F-gränsen.