Vi själv är inte lärare, mer än att Björn under kortare perioder har klivit in som vikarie i matematik, men tänker inte ta några poäng på detta.
Att vara lärare är att ställa sig inför ett alltför stort antal unga människor. Alla unika på sitt sätt, alla med sina ”utmaningar” alla med sina behov. Ju fler de är i klassen desto större blir kraven på dig som lärare vad vi förstår. I Sverige är inkluderingen otroligt viktigt i skolan. Detta innebär att den skoltrötta eleven, eleven med NPF-diagnos, den normalbegåvade och den högpresterande ska hanteras i ett och samma klassrum.
Vi saknar i dag lärare och personal inom förskolan och vi har en skolpeng som i grunden bygger på ett allt ökande antal barn. Men nu när barnantalet sjunker dras ersättningen ner vilket just nu gör att personal inom förskolan varslas. De varslas inte för att behoven minskar utan för antalet barn minskar. Men det är inte detsamma som att behoven minskar för de barn som trots allt finns i verksamheten. Så låt oss nu, nu när möjligheterna finns behålla personalen för att fler vuxna i förskola och skolan ska kunna göra skillnad inför framtid. Låt fler av alla dessa barn med sina egna och annorlunda behov ska bli sedda och ledda fram till ett liv där de känner trygghet och tillit. Inga varsel av personal inom förskola och skola.
Behovet minskar inte för barnen i verksamheten
Björn Wahlund (L) och Ewa Callhammar (L) vill behålla personalen i förskolan och skolan trots att antalet barn minskar. Bilden är tagen i ett annat sammanhang.
Foto: Jonas Ekströmer/TT
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.