Barnfridsbrott heter det numera, när barn bevittnar våld i hemmet, kanske även själv blir slagen och misshandlad. Synd att den brottsrubriceringen inte fanns när jag var barn på 1950–1960-talet. För det sätter djupa spår hos barn, ända upp i ålderdomen. För glasklart minns jag alla gånger jag räddade morsan till livet, pappa slog henne eller mig eller jagade oss bägge genom lägenheten. Lägg sen till sexuella övergrepp så blir summan det helvete ett barn kan uppleva.
Barnfridsbrott, ja något av det grövsta en vuxen människa kan göra mot ett barn, eftersom vi inte kan försvara oss, utan är helt beroende av föräldrarnas omsorg. Som inte finns!