Där jag bor, nära kyrkogården i stan, har barnen från de olika husen alltid lekt utomhus så fort våra kvällar blivit ljusare. De sparkar boll, leker kull och andra lekar med mycket skratt och i land med höga röster, som det är när många barn leker. Det hörs att de har roligt tillsammans (men det händer också förstås att de blir osams). Det här har handlat om några timmar på vardagskvällarna, de brukar gå in mellan klockan 20 och 21

Plötsligt upphörde tjoandet och tjimmandet och skratten var borta. Jag funderade över vad som hänt.

Några dagar senare damp det ner ett informationsblad från hyresvärden, KFAB. Hyresgäster har klagat på att barnen för liv, att det ibland är till sent om kvällarna, att bollen hamnar i rabatter och så vidare.

I dag stötte jag på några av barnen och frågade om de hade fått skäll vilket de sa att de hade. Jag frågade vad de gör i stället och fick till svar att de är inne och spelar tv-spel.

Jag tycker att det är sorgligt att barn ses som ett störande element som inte ska synas eller höras. 

Åsikter förs fram att det är hemskt att barn sitter framför skärmar och inte är ute och leker. Men det är tydligen inte ok att de är ute heller om de inte är tysta.

Barn hörs när de leker tillsammans, så har det alltid varit. Mina föräldrar lekte i stora gäng och så var det även när jag och sen mina barn växte upp. Nu är det vanligare att se tomma lekplatser.

Jag saknar att höra gårdens barn leka och skratta. 

Nu hörs bara bilarna och berusade personer som passerar på helgnätterna pratandes högt antingen sinsemellan eller i mobilen. Det vaknar jag av och likaså av bilister som tror att Vingåkersvägen och Linnévägen är någon form av racerbana kvälls- och nattetid.

Fram för fler lekande barn utomhus.