För 25 år sedan köpte jag två begagnade pikétröjor. Dessa är fortfarande helt felfria, inget slitage mer än lagat hål av en valptand. Jag gav tio kronor styck för dem.
Nästa återbruk, i juletid råkar jag titta bredvid en offentlig soptunna. En snygg el-ljusstake i mässing, klart jag bär hem den.
Jag klipper sladdarna, tar de ljus jag har hemma och får en fin ljusstake.
Den kommer ställas fram varje jul och få kortare ljus när de långa brunnit ner. Och den kan fortsätta sprida glädje och ljus.
Sykunniga klipper av mina långärmade tröjor och gör kortärmade, tyg över kan jag laga med. Eller piffa upp slitna tröjor, jag bara skrotar i hemma. Varför inte?
Ett par byxor, inköpta på 80-talet, fick blommigt tyg över det slitna. Jättesnygga dyraste trädgårdsbrallorna. Trodde grannen.
Tips om man måste köpa nytt. Kvinna kom för sent till möte, hittade inte vad hon skulle ha på sig. Hon köpte 15 likadana vita sidenblusar och fem likadana svarta långbyxor. Alltid korrekt välklädd. En fin färgad blus och så, festklädd också. Bättre skaffa kvalité, då håller det längre.
Vi minns väl Alice Bah Kuhnkes Nobelklänning 2018 skapad av begagnat siden. För oss med lite pengar är det guld värt när vänner rensar garderoben, att besöka second hand, eller sy om.
För klädindustrin är vår tids stora elände. Tusentals liter vatten går åt för ett par jeans skall bli till. 93 miljarder (!) kubikmeter vatten används per år av textil- och modeindustrin. Det är fem miljoner människors dricksvatten. Detta är bara en del av vad vårt mode ställer till med och då har jag inte ens nämnt det som bränns eller slängs.
Alla gör som de vill men besök på second hand, kan rekommenderas. Mycket givande för plånbok och samvete. Skön känsla som vanligt.