Jag är född på 80-talet. Då var den stora reformresan till vårt befintliga välfärdssamhälle i stort sett redan genomförd. Jag och min generation tar saker för givet, exempelvis barnbidrag, grundskola, barnomsorg, arbetslöshetsförsäkring och mycket annat. Jag känner inte till något annat. Jag har inte upplevt hur det är att inte ha möjligheter. Att ett barn med föräldrar från en ”finare” klass skulle få saker som jag inte fick, känns för mig absurt. Så lyckligt lottad är jag.
Nu är jag äldre, intresserad av politik och historia. Jag läser och inser betydelsen socialdemokratin haft för vårt land. Jag skulle inte vilja leva utan välfärden för allt i världen. Jag läser hur de borgerliga vill privatisera och sänka skatten och inser att vår välfärd är hotad. Varför ska de med större plånbok få bättre och snabbare vård än mig? Vi borde gemensamt förbättra vården, stärka ambulanssjukvården, kapa vårdköerna och minska väntetiderna och samtidigt införa ett arbetsmiljölöfte. Att ”alla som jobbar i välfärden ska hinna, orka och kunna ge patienter, brukare och klienter en god vård och omsorg av hög kvalitet”.
Socialdemokraterna vill förbättra sjukvården för ALLA. Ge vård efter behov – inte plånbok. Den med störst behov av en läkare, en operation eller behandling ska gå först, plånbokens storlek eller en dyr vårdförsäkring ska inte avgöra. Det här är logiskt för mig. Jag står upp för detta, jag står upp för allas lika värde och allas lika rättigheter. Jag arbetar för att välfärden ska finnas kvar och för att mina barn också ska kunna vara lika bortskämda som jag.