En anhörig till mig avled för några veckor sedan i covid-19 på ett av kommunens äldreboende. Ingen skugga ska falla på personalen som jobbar under omänskliga förhållanden och riskerar att bli sjuka.
Vi respekterade givetvis besöksförbudet men det var svårt att inte kunna ta avsked
Det råder fortfarande besöksstopp men först fick vi besked att vi skulle plocka ur hennes rum snarast då ny gäst skulle in. Hur kunde man ens ha en sådan tanke, flytta in i ett boende där en (för dessa sköra äldre) dödlig smitta härjade. Tack och lov kunde vi häromdagen läsa i Kuriren att man tänkt om och inga nya får flytta in.
Men, vi ska ändå dit och plocka ihop hennes saker och bära ut och städa. Hur går det ihop med besöksförbudet?
Har jag någon smitta i mig som kommer att späda på problemet på boendet? Man vet inte idag hur många dagar innan symtomen kommer man är smittsam? Eller omvänt, när jag och syskon går in, vem kan garantera att vi inte utsätts för smitta? Vi är själva i övre medelåldern och det finns även underliggande sjukdomar. Ska vi be våra ungdomar som bor i andra städer komma hit och flytta och städa – vad för de med sig in eller ut till/från andra städer?
Låt oss sörja i fred, det är ett trauma för många av oss anhöriga, vi behöver inte bråka om något som borde vara så självklart.
Råder besöksförbud eller inte? Ja, enligt kommunens hemsida, där det står:
”Boenden, som äldreboenden, särskilda boenden, korttidsboenden och korttidsvistelse inom LSS, är stängda för besökare.
Besök kan i vissa fall tillåtas efter överenskommelse med boendets enhetschef eller ansvarig sjuksköterska. Exempelvis om det handlar om besök vid livets slutskede. Det får då inte finnas någon misstanke om smitta.”
Det är regeringen som tagit beslutet. På en presskonferens var det med en jurist från socialstyrelsen som förklarade att det kunde ges tillåtelse att gå in om det var i livets slutskede eller en person som var extremt orolig som t ex vid demens. Inget annat.
Jag kan inte tolka det som att städa och flytta ur ett rum som ändå kommer att stå tomt till ”faran är över” är så viktigt att man riskerar att fler blir sjuka, både de boende och vi anhöriga.