Tiggeriförbudet diskuterades återigen i kommunfullmäktige måndagen den 21/10. Den här gången gick de främsta företrädarna för socialdemokraterna och moderaterna, ännu längre i sin retorik och lät påskina att tiggeri och kriminalitet alltid hängde ihop, för det hade de bland annat sett på TV. Men som kommunpolitiker i Katrineholm ska vi fatta beslut om Katrineholm och här förekommer inte den kriminalitet som de sett på TV. Polisen har fått in ytterst få eller inga anmälningar och enligt de frivilligorganisationer som arbetar nära den här gruppen människor förekommer inget sådant. I Sverige har vi en rättsordning som säger att man är oskyldig tills motsatsen är bevisad. Det gäller även inom Katrineholms kommun. Att låta påskina att de rumäner som är här och försörjer sig genom att tigga är kriminella är inget mindre än anti-ziganism och orsaken till att dessa människor i århundraden inte kommit in i samhället. Att förbjuda möjligheten för ett tiotal människor att be om hjälp lär knappast hjälpa vare sig dem eller några andra i deras situation. Det späder istället på problematiken. Den som bemödar sig med att undersöka vilka effekter tiggeriförbud och tiggeritillstånd har fått, får se hur dessa redan utsatta människor i ännu högre utsträckning hånas, spottas på, trakasseras, hotas till livet och blir utsatta för våld av andra, helt vanliga människor. Är det verkligen ett sådant Katrineholm vi vill ha? Jag begär inga stora kommunala satsningar för de tiotal personer det berör, men låt dem åtminstone få vara ifred.