Vi ser hur andra städar efter sådana som skräpar ner. Vissa av de som slänger skräp ursäktar sig med att ”man ska inte ta jobbet från andra”, ofta med en attityd att de är klipska.

När jag köpte ett frimärke och lämnade fram en 20 konor sedel säger kassörskan att det blir jämt. Nej, jag ska ha 7 kronor tillbaka, varvid kassörskan tar fram sin mobiltelefon medan kön växte. Ja, du har rätt du ska ha 7 kronor tillbaka, kom det efter en stund. Vem har ansvaret för hennes lärdomar? Och varför sitter hon i kassan. När jag hade affär fick expediterna använda knappen som sa hur mycket kunden skulle ha tillbaka, men det var ju bättre om de räknade ut det själva.

Vi ser det ju från våra regeringsanställda, till de enklaste sysslorna hur det lätt blir fel. Antagligen för att inte kropp och huvud samarbetar. Men vilka tar egentligen ansvar? När inte huvudet fungerar, och man vet att det går att rätta till i efterhand, då behöver man ju inte känna ansvarskänslan i det man gör. Hur skulle det vara om en riksdagsman fick sparken när den gör fel? Nej istället ska den göra så lite som möjligt i början, sedan har de arbetsvillkor som inte vanliga människor har och så säger de att de har ansvar. Ansvar utan att riskera något själv, är det ansvar?