Medarbetare inom den privata sektorn tenderar att ses som en tärande kostnadsmassa, det ser vi exempel på inom såväl privat omsorg och utbildning. Företagen ser ofta sina medarbetare som utbytbara. Men lojaliteten i ett sunt samhälle måste gå åt två håll, inte enbart från arbetstagare till arbetsgivare, utan också vice versa.

Påhittade regler genom sedvänja riskerar att utarma kollektivavtalen när det gäller exempelvis arbetstagares arbetstider och uppdrag. Fackets roll behöver uppmärksammas och stärkas hos dessa aktörer, förutsättningar för en god personalpolitik formas genom välmående arbetstagare. Konkreta insatser för detta välmående är utbildning, tillsvidareanställningar, tid för friskvård samt en god balans mellan arbete och fritid.

Vinster i välfärden verkar vara en fråga som kidnappats av debattörer som främst ser till företagens intressen (läs högern). Det är inget främmande att ett överskott är ett måste för livskraftiga företag, men glöm inte bort parametrar som medarbetare, brukare samt elever.
Ibland kan det vara bra att fråga sig vilka intressen som ska tillgodoses i ett välmående och hållbart samhälle för alla?