Senaste tidens inlägg i Katrineholms-Kuriren, i såväl artiklar som insändare, pekar vård- och omsorgsförvaltningen (Vof) samt vård- och omsorgsnämnden (Von) på att pandemin är orsak till korttidssjukskrivning, personalomsättning, vikariebrist etc. 

Jag, som jobbar ”på golvet” inom Vof, kan ärligt vittna om att nuvarande pandemi inte är grundorsak till ovanstående problematik. Dessa problem är långtgående tillbaka och kanhända har pandemin förstärkt situationen. 

Min uppfattning är att, Vof räknar sina anställda på grupp- och servicebostäder, i daglig verksamhet, i hemtjänst, i äldrevård samt i personlig assistans, utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Det vill säga, när fokus riktas på ekonomisk vinning, hamnar människan i periferin. 

Människan i detta är vår person i LSS, den person som behöver och har rätt till dagligt stöd i sin livstillvaro. Det är också den person som drabbas hårt, när personalen inte räcker till. Det här är en frågeställning, som alltid kommer upp på våra arbetsplatsträffar (APT). Till svar ger chefen, att vi personal ”ska hyllas” och vi ska ”klappa oss själva på axeln” för det enastående arbetet vi utför! 

Gör jag ett enastående jobb, när vi inte är fullbemannade? Utifrån kompetens, erfarenhet och verklighetsförankring, kan jag stå för att så blir det inte! Eftersom jag valt att jobba inom LSS-verksamhet, så har jag också valt att göra det allra bästa för de personer jag stöttar. Men, ofta är det personalbrist och det innebär att det dagliga arbetet inte blir fullgott. Eftersom jag vill göra det allra bästa, jobbar jag mig sjuk. Då drabbas återigen vår person i LSS! 

Katrineholms kommun har ett stort arbetsgivaransvar. Jag anser att kommunen behöver komma till självinsikt, att titta inåt i sin organisation, ersätta okunskap med kunskap och framför allt lyssna till sina medarbetare ”på golvet”.