Svar till Lars Almström, Klimatsvaret den 11 februari.

Jag läste din replik och kom fram till att du nog är ute och cyklar i vad gäller skogsavverkning och miljöpåverkan/ koldioxidutsläpp. Dina argument innehåller viss sanning om man bara tittar på mycket kort sikt, men det absolut viktigaste i denna fråga är ju att man ser på lång sikt. Om man avverkar ett träd, så upphör givetvis det att binda koldioxid, men det växer upp ett nytt träd som i sin tur binder mer koldioxid. 

I en orörd skog, binds en viss mängd koldioxid och den är konstant. Träden växer och binder samt faller, ruttnar och släpper ut den bundna koldioxiden. Ett kretslopp som över tiden binder en konstant mängd koldioxid. Om man däremot avverkar skogen, så används cirka hälften av den avverkade vikten som timmer och förbränns eller ruttnar inte utan finns kvar i byggnader mm. Den koldioxid som finns där, det vill säga ungefär hälften av den i träet bundna återgår inte till atmosfären. I stället växer skogen upp och binder ny koldioxid.

Om man bränner avfallet, eller gör biobränsle av det är ur koldioxidsynpunkt helt egalt. Koldioxiden som är bunden i detta trä, återgår till atmosfären under alla omständigeter, antingen som bränsle eller som ruttnande trä. Om man bränner resterna av ris mm i skogen påskyndas att koldioxiden återgår till luften, men det är samma volym. Dessutom kan den återväxande skogen bättre och snabbare tillgodogöra sig kvarvarande näring om man bränt riset. 

När den nya skogen vuxit upp, binder den lika mycket koldioxid som den tidigare avverkade gjorde samtidigt som man har lagrat en massa koldioxid i det trä som finns kvar. Men som sagt, man måste se det på lång sikt, viket du uppenbarligen inte gör.

Anders Lundström, Förnuftig människa med vissa kunskaper