Ja, man undrar. Vi har mer än 11 000 döda i covid-19. Mer än 90 % var 70+. Det var ju de som skulle skyddas! Man behöver inte tänka som en kung för att komma fram till att detta är ett misslyckande. Vad gick fel? Många stora tänkare har försökt analysera det inträffade. Så också jag!
Det finns inte bara en orsak. Jag vill peka på fyra väsentliga faktorer:
Privatiseringen av äldrevård och hemvård. Hemvårdsföretagen måste tjäna pengar. Alltså: dra ner på kostnaderna. Timanställda (som inte har råd att vara hemma när de är krassliga) istället för fast anställda, låg personalkompetens, alltför många brukare per person etc.
Felaktiga bedömningar av Folkhälsomyndigheten (FHM). (Sverige kommer inte att påverkas i någon högre grad, det blir nog ingen andra våg etc.). I efter hand känns det som rena killgissningar.
Organiseringen av myndighetssverige. Det bygger i grunden på Axel Oxenstiernas modell från 1600-talet. Ansvaret är spritt på flera händer, så när kritiker kommer med frågor, får de ofta svaret: ”Det är inte vårt ansvar. Ansvaret ligger på…”. Det bidrar till en velig och oklar beslutsstruktur, där insatser försenas i väntan på att man ska reda ut vem som har bollen.
Förhållandet mellan myndigheterna och allmänheten. Vi har burit med oss bilden av ett folk som litar på sina myndigheter, och gör som de uppmanats att göra. De gör de inte längre. Istället gör de som de vill! Inte alla förstås, men alltför många. Vi ser höjdare som hälsar på barn på Kanarieöarna, vi ser bilder på firmafester, vi ser intervjuer med folk som vägrar visa hänsyn med motiveringen att de måste få leva som de vill. Att det kan leda till att äldre anhöriga och vänner blir sjuka och dör, lyckas dessa människor förtränga. För sanningen är ju den att om alla följde FHM:s råd hade bara ett fåtal blivit drabbade.
Det är som att folk inte tror att detta riktigt är på riktigt. Men kanske, kanske, har en tillnyktring skett de senaste veckorna. När jag förr tvärstannade i butiken i väntan på att framförvarande person skulle flytta sig, tittade de oftast på mig som om jag vore en idiot (vilket i och för sig kan vara sant!). Men nu märker jag en helt annan villighet att hjälpas åt med att hålla avstånd till varandra i butiker och ute på stan.