Det finns de som påstår att svenska folket inte längre är så påverkade av Jantelagen, att vi minsann börjat ta för oss i stället för att be om ursäkt för vår existens.
Detta fnyser jag blott åt. I nästan varje sammanhang kan man höra någon använda ordet lite. Lite är med andra ord ett ord som vi använder mycket.
Lite är ett ord som förringar något som egentligen är större. Ett ord som läggs till för att vi inte ska anses vara några som förhäver oss.
Exempelvis hörde jag en intervju på radion med en man som blivit attackerad och skadad av ett gäng. När han själv beskrev känslan av detta så konstaterade han att det var "lite" obehagligt.
Det måste nog kategoriseras som ett rejält understatement efter att ha blivit attackerad av flera galningar som är ute efter att slå en på käften, sparka en i huvudet och i en förlängning fullständigt skiter i om offret lever eller är död när de lämnar brottsplatsen.
Det som är ännu mer irriterande är att jag märker att jag själv har blivit mer frekvent med att använda ordet, och jag gör nu allt för att freda mig "lite" från detta och ge ord och händelser deras rätta benämning.
Ett uttryck som används mycket, som inte betyder något eller bringar någon förklaring till vad som menas med det är "och så vidare"...
Kör gärna ett test nästa gång du hör någon avsluta en mening med "och så vidare". Bara fråga vad personen ifråga menar med "och så vidare". Vad innebär de tre totalt intetsägande orden i sitt sammanhang?
Fråga. Och med stor sannolikhet lär det inte komma någon vidare förklaring på vad "och så vidare" ska innefatta.
En del personer som jag mött har förfinat sitt frekventa nyttjande av "och så vidare" att de använder detta skräputtryck i stället för en punkt efter en mening.
Detta är en illustration av det ovanstående och så vidare
Kommer mycket väl ihåg en fras som jag nyttjade mycket på 1960-talet, för att få lite extra tid att tänka efter innan jag svarade.
Det var: "Vad heter det nu".
Även mina ungar använde sig stundom av det uttrycket när de var i tioårsåldern. Så sånt där lever vidare. Lika bombsäkert som att man fått höra ett antal Bellmanshistorier av ungarna. Dessa är lika obota korkade och o-roliga nu som då. Och när man nån gång får barnbarn lär man åter få sitta och "skratta" åt kuliga Bellmanshistorier som de hört i skolan.
Just saying och så vidare