Anne Marie växte upp nära Högsjö station och flyttade till Vingåker 1962 tillsammans med sin mor efter pappans död.
Sommartorpet Sjöstugan vackert beläget vid Högsjön nära Högsjö gård har varit en favoritplats sedan flytten till Vingåker. Det är bara några år sedan Anne Marie avvecklade torpet.
Efter ett långt yrkesliv på Vingåkers sparbank skrev Katrineholms Kuriren 18 april 1990 på första sidan:
" Idag sätts punkt för en sällsynt lång yrkesbana på sparbankens kontor i Vingåker. Fröken Anne Marie Angarth gör sin sista arbetsdag. Sin första gjorde hon den 31 augusti 1943! Med nästan 47 års banktjänst bakom sig har hon upplevt en enorm utveckling, dels när det gäller arbetsmetoder och dels i breddning av bankens verksamhet.
Under den här tiden har Anne Marie Angarth hunnit pröva på de flesta arbetsuppgifter på banken. Hon började som kassakontrollant och slutar som ansvarig för värdepappren. Trots att hon är tjänsteman av den gamla stammen, har hon aldrig tvekat att hänga med i den nya tidens datoriserade utveckling inom bankvärlden.” Så följde en utförlig artikel inne i tidningen.
Anne Marie var engagerad i sin hembygd och deltog aktivt i många föreningar bland annat Röda korset, Hembygdsföreningen, Konstföreningen och Synskadades riksförbundets lokalavdelning. Hon var aktiv i Svenska kyrkans frivilligkår och trivselverksamhet.
Det stora fritidsintresset var resor. Första egna resan var med tåg till en moster i Kristinehamn när Anne Marie Angarth var sex år gammal. Första semesterresan gick via Köpenhamn till Nice med tåg i början av 50-talet och första flygresan var till Finland samma år. Sista flygresan blev till Sicilien. Däremellan har hon besökt många länder och världsdelar och liksom i sin tjänst på banken, har hon aldrig tvekat att pröva på nya saker.
Vi är många som fått ta del av hennes berättelser från resorna och hon hade stor glädje av dem in i det sista. Minnen av upplevelser fyllde hennes tankar och inre syn, när syn och hörsel avtog.
Jag hade förmånen att få växa upp nära min storkusin Anne Marie. Hon fanns alltid där för mig och min bror.
Varje dag kom någon från hennes familj och hämtade den beställda mjölken på vår gård och särskilt roligt var det när Anne Marie kom med sin hund. Under den senaste tiden har jag fått återgälda lite och fått vara nära henne trots pandemitider och det utvecklade sig till en mor–dotter relation.
Anne Marie lämnar ett sort tomrum efter sig. Vi är många som redan saknar hennes humor, glada och intressanta berättelser och tacksamhet över ett gott liv. I mina föräldrars gästbok skrev Anne Marie julen 1944:
Att giva ut, att skänka bort
Att slösa med givmild hand
Att leva rikt och helt och stort
Är lycka i livets land.
Så levde Anne Marie och hon lämnar ett ljust minne efter sig.