Per-Olof Karlsson var hans riktiga namn, men det var det få som använde. Han var "Pelle på Lusudden". Torsdag den 6 augusti avled han efter en kort tid på Mälarsjukhuset.
Per-Olof Karlsson var född i Hävla 1933 och bodde först i Grålus, en arbetarbostad vid Övre Bruket. 1934 flyttade familjen till det då nedlagda kontoret.
Hans far och farfar var skogvaktare och det var tänkt att han skulle gå i deras fotspår. Men en anställning vid SJ förde honom 1950, 17 år gammal, till Stockholm. Där blev han kvar i tolv år innan han fick ett erbjudande från pappersfirman Alrik Hedén. Med tiden avancerade han till marknadschef och blev kvar till pensioneringen 1998.
1996 flyttade han med makan Edit till Katrineholm, men redan 1968 hade de återvänt till Hävla och torpet Lusudden. Det blev hans centrum i livet och senare också författarlya.
När man summerar "Pelle på Lusuddens" liv finns det bland annat två böcker om Hävlas historia och då främst brukets. Han har haft berättarhörna vid Smedjans dag och han har kartlagt alla hus och de flesta torpen och gårdarna i Hävla. Han har gjort skyltar som sitter uppsatta vid en rad torp och berättar vilka människor som bott där. Allt detta gav honom förra året Finspångs kulturstipendium.
En livsgärning skulle man kunna tro, men det mesta började han med vid 70 års ålder. 2011 kom den första boken om Hävlas historia och två år senare den andra delen. Totalt ett mäktigt verk på 630 sidor och 1 700 bilder, 1,4 kilo tung.
Men han slog sig inte till ro utan fortsatte med historien kring de gårdar som hörde till Häfla bruk, med alla underlydande torp. Det finns samlat i en mängd pärmar.
De senaste åren har inte varit snälla mot Pelle. Han hamnade i rullstol, fick försämrad syn och hörsel. Ett hårt slag var när hans hustru Edit gick bort för ett par år sedan. Båda bodde då på Lövåsgården i Katrineholm. Han flyttade i september 2019 till Sävstagården i Vingåker.
Ensamheten under corona tog hårt på Pelle, han som var van vid att få träffa människor. Vid flera tillfällen ordnade han med musikunderhållning, både i Katrineholm och Vingåker. Och hela tiden fortsatta han sitt arbete vid datorn. Hans berättelse om sitt eget liv under rubriken Timglaset blev populärt på Facebook.
"Jag behöver bli 150 år om jag ska hinna med allt", sade Pelle vid ett tillfällen. Det blev han inte.
Men 87 år är bra nog. Närmast sörjande är en syster i Marsjö samt syskonbarn.