Pernilla Christians Andersson, här med yngsta sonen Adam, tycker inte att ADHD är någon superkraft som den ibland beskrivs i media. Men hon låter sig inte heller tryckas ner av den.
För tre år sedan, när Pernilla Christians Andersson var 36 år, fick hon diagnosen ADHD. Då fick hon förståelse för varför hennes skolgång fungerat dåligt, varför hon under en period i livet flyttade två gånger om året och varför hon inte står ut med det prasslande ljudet när hennes man viker ihop papperskassarna efter att ha handlat.
– Jag har alltid känt att det är något som inte stämmer. Utredningen tog två och ett halvt år och att få diagnosen var lite som att polletten trillade ner. Det var en lättnad, eftersom det förklarar så mycket – som varför jag inte kan laga mat efter recept eller den inre stress och oro som jag har haft ända sen jag var liten, säger Pernilla.
Hon började att nysta i sina problem när en kompis berättade att hon trodde att hennes barn hade ADHD och beskrev situationen för Pernilla.
– Det kändes som om hon pratade om mig. Jag gick hem och googlade och gjorde ett självskattningstest. Svaret blev klar ADHD. Jag ringde mamma och bad henne att läsa om ADHD och hon sa också att det var som att läsa om mig.
Pernilla ogillar när ADHD i media beskrivs som en superkraft som skapar speciella förmågor. Hon menar att det framförallt är ett problem som man behöver stöttning i.
– Jag har en arbetsterapeut som hjälper till med struktur. Jag har dålig tidsuppfattning och har svårt att komma ihåg saker.
Anslagstavlan i köket är ett sätt för Pernilla Christians Andersson att få struktur på vardagen och inte glömma saker.
Pernilla berättar att hon har en anslagstavla i köket där hon skriver upp allt hon ska göra under veckan. Hon bockar sedan av listan allt eftersom. Hennes man hjälper till med planering och ser till att det blir ordning på veckoschemat. Hon har börjat använda speciella öronproppar som sållar bort skarpa ljud och som gör att hon numera kan äta tillsammans med familjen vid köksbordet trots sin känslighet för ljud.
– Förut var tacomys på fredagen inte alls mysigt med alla ljud som gjorde att jag inte kunde sitta kvar, men med öronpropparna blev det bra. Glömmer jag dem brukar äldsta sonen fråga om han ska hämta dem åt mig.
Pernilla Christians Andersson laddar för sin show om sin ADHD-diagnos.
Utöver ADHD har Pernilla diagnoserna fibromyalgi och polyneuropati, en sjukdom som bland annat orsakar känselbortfall och dålig balans.
– Jag brukar kalla mig för ett måndagsexemplar. Men jag har ett roligt och bra liv ändå, mina diagnoser är inget som dödar mig. Jag har min familj, ett bra hus, mat på bordet och många fina vänner.
Pernilla Christians Andersson ser positivt på framtiden och har det gott om dagarna med yngsta sonen Adam.
Efter att Pernilla fick sin diagnos föreläste hon vid några tillfällen om sitt liv och de insikter hon fått. Sen kom en pandemi och en graviditet emellan, men Pernilla fick smak för föreläsandet och håller nu på med material till en ny föreställning. Hon har en mentor i sin umgängeskrets, som hon bollar innehållet med.
– Jag har fått bra respons från de som har lyssnat. Ett äldre par som var på plats när jag pratade på Stegeborgsgården kom fram efteråt och berättade att de nu förstår sitt barnbarn bättre. Det är många som känner igen sig själva, eller någon i sin närhet, i min berättelse.
Det nya materialet kallar Pernilla Måndagsexemplar och är mer en show än en föreläsning. Hon vänder sig till alla som är intresserade, inte minst till personal inom skolvärlden eftersom delar av föreställningen handlar om hennes svårigheter i skolan. Hon utlovar en positiv upplevelse trots det allvarliga ämnet. En testföreställning är inplanerad innan hon ska försöka nå ut till fler.
– Det kommer att bli en hel del rekvisita och jag kommer blanda upp pratet med sång och till och med dans.