Ingrid föddes i Forsa i Hälsingland på Jungfru Marie bebådelsedag 1935 som nummer fyra i en syskonskara på sju barn. Hennes far, Olov Hartman, präst och författare, var direktor för Sigtunastiftelsen under åren 1948-1970. I den miljön av kyrkospel och författarmöten fick mamma Ingrid tidigt flera viktiga kulturella influenser.
Hennes mamma Ingrid Hartman var en jordnära person som höll samman den stora familjen och var en stor inspirationskälla för henne både som intellektuell prästfru, praktiker och estet. Vår mamma Ingrids stora intresse för etnologi och textil har starka rötter i Österåkersbygden i Södermanland, där hennes mor Ingrid Hartman själv hade sina barndomsrötter.
Under studieåren i Uppsala träffar vår mamma teologie studerande Per Söderberg och de gifter sig 1959. Pappa Pers första prästtjänst blir just i Österåkersbygden, där de senare skaffar sig ett sommarställe, vilket har fördjupat anknytningen till bygden ytterligare genom åren. Sedan 1968 har familjen varit bosatt i Örebro.
Ingrid blev lärare i konsthistoria, svenska och etnologi och tjänstgjorde i många år på Kävesta folkhögskola utanför Örebro. Ingrid disputerade 2004 i kvinnohistoria med en doktorsavhandling om sju ogifta systrar som pionjärer inom yrkesliv och offentlighet. Avhandlingens titel, ”Sju vidunder till qvinnor”, är hämtad från en av dessa systrar i ett brev hem till gården Häckenäs i Östergötland.
Vår egen mamma Ingrid var även hon ett ”vidunder till qvinna”, mångsidigt begåvad och oumbärlig för oss alla i sin stora familj.
Ingrid var en hängiven yrkeskvinna. Otaliga är de kurser, studieresor och föredrag som hon hållit.
Det dignande biblioteket med allehanda vitterhet var omtalat och imponerande. En skärpa i tanken resulterade i många intresseväckande artiklar och hennes estetiska handlag frambringade sköna ting av både tyger, vävnad och sömnad.
Ingrid var mycket praktiskt begåvad – ljusstöpning, tapetsering, målning och brödbak talade sitt eget jordnära språk vid sidan av det akademiska arbetet.
Mamma Ingrid hörde till den generationen prästfruar där markservicen var självklar. Otaliga är de kyrkkaffen hon bjudit in till och otaliga äro de vetekransar hon bakat genom åren. Hennes kyrkliga engagemang gällde i synnerhet hemförsamlingen Almby i Örebro, där hon satt i kyrkorådet i flera decennier. Hon fick medverka i utformningen av såväl bårtäcket som Mariagestalten av Maj Starck som nu finns i Almby kyrka. Det internationella engagemanget låg henne varmt om hjärtat och både Act Svenska kyrkan och IM var ständiga mottagare av hennes omsorg. Därtill hade hon ett stort engagemang i Marialogen i Örebro.
Vi barn är djupt tacksamma för mamma Ingrid, en enastående kvinna som först och främst givit oss livet och sedan alltid funnits nära oss i lyhördhet och som en trygghet. Som mormor och farmor såg hon alltid barnbarnen och deras skaparlust och otaliga är de pärlor, penslar och fröpåsar som våra barn fritt fått disponera. Hon såg oss och våra barn med en varlig och ömsint blick. Det är en del av våra och våra barns stora livsrikedomar. För detta är vi henne evigt tacksam.
Må hon nu få dansa på de saligas ängder i sin Österåkersdräkt och vila i frid, omsluten av Herrens moder Maria och hennes barmhärtiga blå mantel.