Han kom till Katrineholm från Sandviken 1952 för att studera på Teknis där han också tog sin ingenjörsexamen 1957. Där blev han med tiden också en pålitlig sammanhållande länk i elevkåren även efter examen. Så när som på ett par korta sejourer på andra orter kom Gunnar att bli katrineholmare för gott, säkert därför att han här träffade sin Gunhild som gick bort för några år sedan. Gunnar kom sedan att under många år ha SKF som sin arbetsgivare.
Att han blev AIK-are hade sina poänger. Gunnar hade bowlingintresset med sig från Sandviken och ville fortsätta spela under studierna. Hans hyresvärd råkade vara Katrineholms AIK:s dåvarande styrelseordförande Edvin Andersson som förstås inte var sen att tala om vilken klubb han skulle söka sig till. Edvin var ju själv också duktig bowlare.
Så kom det sig att Gunnar kom att bli en av vår klubbs mest aktiva veteraner. Han figurerade i A-lagsbowlingen i inte mindre än 40-talet år, han fick glädjen att ingå i det lag som 1965-66 spelade i allra högsta serien, Allsvenskan, som den hette då. Och han fick uppleva att under senare år spela i samma lag som sonen Anders och barnbarnet Christina. Gunnar visade sig också vara en ledarbegåvning med sinne för ansvar, ordning och reda. Så i många år hade han också uppdrag i sektionen, bland annat som ordförande i tio år.
Första uppdraget hade han dock i den då storsatsande ungdomssektionen, där han blev ordförande 1957 med 17 andra ledare för en bred ungdomssatsning. Den sektionen blev en bra plantskola för ledare, bland andra mångårige ordföranden Torsten Linde och undertecknad som är ordförande i Gamla AIK-are.
Gunnar Malmbergs stora ledarinsatser skedde dock i klubbens huvudstyrelse där han kom in som vice ordförande 1963. Han blev klubbens huvudkassör 1991 och kom så att bli i samma position tolv år framöver. Här uträttade han ett rent fenomenalt arbete med ekonomin, och det är ingen överdrift när man påstår att det till stora delar var hans förtjänst att vår klubb inte gick i konkurs under dessa år. Det var nämligen inte alla som insåg att man inte har råd med allt, och i det läget var det inte den tacksammaste av uppgifter att hålla i slantarna. Så vi har all anledning tacka honom för den goda ekonomi klubben har i dag. Han blev årets ledare 1974 men kunde ha blivit det flera gånger. Att han fick Sörmlands landstings ledarstipendium var synnerligen befogat.
Även sedan han avgått som kassör fortsatte han som suppleant i Gamla AIK-are att vara dess kassör behjälplig.
Många minns säkert Gunnar där han varje veckoslut stod med sin gula jacka vid Guldfyndhörnan och sålde Bingolotter. Själv hävdade han alltid att det var Bingolotto som hjälpte klubben ur ekonomikrisen, den lottverksamhet han själv ansvarade för under 15 års tid.
Många av oss, inte minst vi som fick glädjen att arbeta ihop med honom, tänker i dag på hans anhöriga som har anledning vara stolta över minnet av en alldeles ovanligt renhårig karl som skänkte mer än 50 av sina ledarår till vår klubb. Sådana ledare finns det inte många av.
För Katrineholms AIK och Föreningen Gamla AIK-are
Roger Jonsson