Birgitta växte upp i Nystugan, Gropptorp tillsammans med mamma Ingrid och pappa Holger. Hon var parets första barn, men genom åren fick Birgitta fem syskon. Skolgången gjorde hon i Näs skola-Gropptorp, Missionshuset i Målke och avslutningsvis gick hon i Centralskolan (Vidåker).
När hon sedan i början av sextiotalet började sitt yrkesliv, så handlade det om arbete som barnflicka, inom konfektion (Jacobsdahl), industri (LM-Ericson) och blomsteraffär (Adéns).
En sjukvårdsbiträdeskurs i Eskilstuna, gjorde dock att resten av Birgittas yrkesår blev inom vård och omsorg. Den sista anställningen var i hemtjänsten i Valla, där Birgitta bodde största delen av sitt liv. På grund av sjukdom fick dock hon och Rolf lämna sitt älskade hus i Valla, och de sista åren blev Igelkotten Birgittas hem.
Ovanstående är kalla fakta, men om jag skall skriva lite personligt om min kära storasyster så minns jag en person med ett stort hjärta och en stor aptit på livet. Jag minns också att Birgitta höll så hög fart, så att vi alla runt omkring inte alltid hängde med i alla svängar. Hon ville ha roligt, ordna fester och kalas, träffa folk, köra bil, åka på marknader, plocka bär, plocka svamp, laga mat, baka och sy med mera. Under många år var hon faktiskt ”motorn” som hela vår stora familj/släkt drevs av. Det fanns inte en bemärkelsedag i släkten, som inte Birgitta höll koll på. Under det sista halvåret försvann hon dock in mera i sin svåra sjukdom och det blev stora problem att kommunicera med henne.
Men hennes skarpa hjärna fanns med hela tiden, och vid en av hennes bra dagar sa hon till mig: "Jag skulle vilja köpa en bil". "Ok", svarar jag…"men, tror du inte att det blir svårt för dig att köra bil med din svåra sjukdom?" "Jag vet…men det skulle vara så roligt", svarade hon.
Nu är det roliga slut för Birgitta, och hon får äntligen vila ut. Det var så sorgligt att se en så levande person sakta tyna bort i en svår sjukdom. Jag och din stora släkt kommer att minnas dig, så länge vi lever.