– Välkommen in i renoveringsträsket, säger "Pysse" Norin, rektor på Tallåsskolan i Katrineholm, när hon öppnar ytterdörren. Hon kallas "Pysse" i Nora, varför vet hon inte. I Katrineholm är hon Magdalena.
– Vi är nästan klara med köket och har hållit på och renoverat huset i tolv år. Vi flyttade in år 2002. Hade ni kommit för några veckor sedan hade ni klivit rakt in i ett kaos.
Köket har vuxit till sig efter att en vägg till matsalen har tagits bort. Nu tronar en stor köksö i mitten av rummet.
– Tidigare såg jag rakt in i väggen när jag diskade. Nu kan jag se ut genom fönster åt tre håll. Vi är nästan klara med allt jobb och ska bara lägga om taket efter sommaren. Det är en häftig känsla. Men det gäller att inte sönderrenovera huset.
Magdalena gillar trädgårdsarbete, men är ingen fanatiker. Hon gror och sätter egen potatis samt plocksallad.
– Jag tycker om att sätta igång saker och är engagerad fram till midsommar ungefär. Men jag tycker om att klippa kräset och göra fint.
Magdalena är född och uppvuxen i Stockholm och Stjärnhov.
– Jag brukar ibland skämta och säga att jag är uppvuxen innanför murarna på Långholmen. Det stämmer fast bara till en del. Min farfar var fängelsedirektör på Långholmen och jag tillbringade mycket tid hos mina farföräldrar. Min pappa var rektor för pojkar i 12–15 års åldern på skolhemmet Boxtorp i Stjärnhov. Rektorsvillan låg mitt i skolområdet.
Den tidigare språkläraren i svenska, engelska och franska är i dag rektor vid Tallåsskolan. Fortfarande brinner hon mest för barn och ungdomar som faller lite utanför ramarna, även om hon också är intresserad av alla andra elever och deras föräldrar samt sin personal
– Så äpplet faller inte så långt från ursprungsträdet. Nu är jag skolledare och rektor.
– Men min man Magnus är "riktig" Norabo. Han är född, uppvuxen och kommer förmodligen även att dö här.
Magdalena tror sig minnas honom som en liten lintott som då hon som tonåring sålde lotter i Noratrakten för Värmbol GoIF under sommarloven vid Tisenhult hos sina morföräldrar Gerd och Gunnar de Verdier.
– Senare träffades vi igen efter mycket om och men. Jag bosatte mig här i trakten med mina två söner James och Simon år 1995 efter en skilsmässa. På den tiden jobbade jag som lärare på Vidåkersskolan i Vingåker.
– När vår gemensamma dotter Alma började rida blev jag hästintresserad igen. När jag var ung red jag, min syster och en kompis på morfars snälla nordsvenskar. Vi hade bara träns och balanserade på deras ryggar. De gick framåt men vände själva när de ville gå hem. Nu har vi två ridhästar, ett halvblod som heter Pandina och ett varmblod som heter Kalle Valle. De är uppstallade på en granngård. När vi rider tillsammans får vi tid kvalitetstid tillsammans, ungefär som när jag som fotbollsmorsa satt i bilen med mina söner på väg till fotbollsträningar och matcher.
– Nu tar jag ridlektioner. Man kan säga att ridlektionerna och Skogaholmslimpan har gjort intrång i mitt liv. Mamma bakade och därför hade jag ett sug efter ett sött bröd som limpan.
I familjen finns fler djur – gammeltaxen Sally och den vilda fyrvägskorsningen Norma.
I början av 2003 fick hon en språktjänst på Stenkullen vid Nävertorpsskolan i Katrineholm. Skolan las ned 2009 och eleverna flyttades till Tallåsskolan.
– Jag jobbade som lagledare. Jag kanske både syns och hörs och det ena leder till det andra. Då vår rektor Björn Löfstedt slutade mitt i terminen 2012 för att vara pappaledig ställde jag upp och drog hans lass till sommaren. Det var svårt att hitta en annan ersättare för honom. När terminen var slut åkte jag med "mina" språkelever till Paris. Efter sommaren tänkte jag jobba som lärare igen, men så blev det inte. I stället blev jag tillförordnad rektor på skolan till höstterminen. Att bli rektor var en uppväxling med 100 procent, helt plötsligt hade jag en tom kalender som skulle fyllas med något vettigt. Det var en resa!
Magdalena Norin
Är: ordförande i Tisnarbro fotbollsförening. vice ordförande i en vägsamfällighet
Har: dålig mobilmottagning men det ringer ofta
Familjedrag: är lik sin pappa till sättet
Styrka: är en god och genuin lyssnare. "Ingen ska behöva gå ifrån ett möte och känna att man har förlorat. Kanske man inte har fått som man vill, men jag har i alla fall tagit del av det de vill föra fram"