– Jag har gjort mycket i mitt liv, säger Gunborg Svensson. Hon bor i en mindre hyresfastighet vid Bondegatan, på baksidan av huset finns en grön oas där hon pysslar med sina perenna växter.
Att Gunborg har ett förflutet som småskollärare, eller lågstadielärare, i Kyrkskolan och Hansjöskolan i Vingåker vet många Vingåkersbor. I år är det 60 år sedan hon tog examen.
– På den tiden fick man tenta till lärarseminariet om man inte hade real- eller studentexamen, berättar Gunborg.
Hon kom in på andra försöket.
– I den muntliga kristendomstentamen fick jag, som kallades "278 Svensson", räkna upp några kvinnor som nämns i Bibeln. Jag sa Rut, Ester och Anna. Rut hette min mor, min moster Ester och Anna var Jesu mormor. Vid ett åskväder bad Luther till Sankta Anna om hjälp, det hade jag läst dagen före. Adjunkt Melander blev mycket imponerad över att jag kände till något han själv inte var så hemma på. Dessutom skulle man kunna några psalmer och det kunde jag eftersom min far hade varit kyrkvärd i 29 år och jag hade varit med under många gudstjänster.
24 elever var det ursprungligen i klassen. Till årets återträff i Växjö kom åtta. Av en slump gick de in i Växjö domkyrka. Just den dagen, själva pingstdagen, hölls en ekumenisk mässa där det musikaliska verket "Vår fader" av Dan Alkenäs, tidigare Vingåkersbo, premiäruppfördes.
Gunborg Svensson, som är född i Värnamotrakterna, hörde i tioårsåldern en missionspastor predika över orden "Herren är min herde" och ställde frågan "Är han din herde?".
Väl hemma böjde Gunborg knä, knäppte händerna och bad "bli min herde för hela livet". Och hon har blivit bönhörd.
Som nyutexaminerad lärare satt hon och bläddrade i Post- och inrikes tidningar och såg att en småskollärartjänst i Storfors utlystes. Till den ingick sju timmars spelning i kyrkans gudstjänstlokal. Det passade Gunborg som redan lärt sig spela orgel. Hon sökte och fick tjänsten.
– Jag var först inneboende. Det fanns flera ogifta lärarinnor där och vi hade jätteroligt tillsammans.
Efter Storfors följde en tjänst i Tibro, där det fanns en stor missionsförsamling och hon fortsatte spela orgel vid gudstjänsterna.
Vid ett tillfälle hörde hon en kvinnlig pionjärpastor i Missionsförbundet berätta om Los i Hälsingland. Gunborg blev hänförd över berättelsen.
När hon strax därefter bläddrade i Skoltidningen såg hon en annons om en lärartjänst i Los.
– Jag blev både varm och kall. Den kvinnliga pionjärpastorn hade sagt "Glöm inte att be för Los". Jag sökte och fick tjänsten.
På grund av tung arbetsbörda tog hon ett sabbatsår från lärartjänsten i Los och sökte en tjänst som kökspiga vid det teologiska seminariets internat på Lidingö. När hon sedan fortsatte lärarkallet var det vid Kyrkskolan i Vingåker år 1966. Ragnar Brattström var rektor.
År 1973 hörde Gunborg en röst inom sig som sa: "Nästa år har du inte jullov."
– Har jag inte? tänkte jag. Med klang sa det inom mig: Hemavan! När det blev trettonhelg vandrade jag på Vingåkers gärden och funderade. Sen ringde jag och anmälde mig som sökande till en tjänst i köket på SMU:s fjällgård där. Jag fick svar på vykort: "Du är välkommen!"
– Jag köpte skidor med antiglidrem och "tufflade" i väg i min orangeröda folkvagn. När jag kom fram till Hemavan var snödjupet 167 centimeter. Själv var jag 160 på den tiden. Jag lärde mig åka skidor och spelade i både Tärnabys och Hemavans kyrka.
– Jag växte som människa. Blev uppskattad och sågs inte bara som "fröken". Den första gången jag var där var år 1975, 2007 var den sista. 35 resor dit hann det bli, vilket även innefattar jul- och påskhelger. Två sommarmånader om året var jag i Hemavan, i Vingåker under läsåret och så var jag förstås i Småland hos mina bröder under de åren.
Gunborg Svensson
Har: betyg i trädgårdsskötsel
Är: kyrkvärd i Västra Vingåkers kyrka sedan 2006
Kuriosa
Kaffebröd: har slutat baka själv, dukar fram "söndagseftermiddagskoppar" vid besök
Bilar: har haft två VW bubbla i samma färg efter varandra, det gjorde att ingen såg att hon efter att ha åkt i diket bytte den första bilen mot en likadan