Stefan Gejdeman, som numera bor i Flen, hörde av sig till Katrineholms-Kuriren och mejlade fontänbilden.
– Tänk om man kunde få tag i alla och ta ett nytt foto, kanske en sommardag, säger han.
Vem som tog fotot minns han inte, kanske kan det ha varit en fotograf från Katrineholms-Kuriren tror han.
– Vi satt väl här ett gäng. Man träffades på Torget, så gick man och tog en fika på Carlssons konditori, eller Palladium. Och så fanns Café Japan, de hade jukebox. 25 öre kostade det för två låtar. Dåtidens stora idoler för många var Elvis Presley och Tommy Steele, Elvis var det för mig.
Stefan var 16 år 1960.
– Jag har skrivit dagbok sedan 1960. På fotot har jag ett par ljusblå Wranglerjeans på mig. De kostade 16 kronor. Jag tjänade 45 kronor i veckan. Bio kostade två kronor, de fem första platserna.
Minnena rinner till medan vi går över Torget för att fotografera Stefan på samma plats som 1960.
– Dit körde min pappa koks, säger han och pekar mot ett av husen. Och här var det taxistation, och så bekvämlighetsinrättning för män.
– Katrineholm är ju min ungdomsstad. Jag flyttade hit när jag var 13, berättar han.
Vad alla på bilden heter minns han inte säkert.
– Och tjejerna har väl bytt namn, jag har också bytt namn. Jag hette Karlsson då.
Längst till vänster sitter Sven-Åke "Såja" Johansson. De två intill honom kan heta Björn respektive Bernt. Sedan är det Stefan och bredvid honom Barbro. Nästa är Kenneth "Sluggo" Pettersson, "Maggan" (troligen Margareta) samt "en kille som kallades för Smulan".
I sitt album har Stefan fullt av små svartvita porträttbilder.
– Du vet, man tog bilder i såna där fotoautomater.
På ytterligare en gruppbild som är tagen 1959 i hörnan till då nyöppnade Tempo syns Monika Forsberg, Kenneth "Sluggo" Pettersson", Marianne, "Laban", Stefan Gejdeman (då Karlsson) och Frank Sparre.
– Härlig tid! säger Stefan.
Kläderna är typiska för tiden. Själv har han skinnjacka och jeans.
– Dojorna var en sorts manchesterskor. De var dåtidens sneakers.
– Monika har en mockajacka. Tjejernas skor kallades slippers.
Mariannes vida kjol har säkert en underkjol under.
– Jag tror min fru Annika har talat om att de stärkte underkjolarna med potatismjöl.
Moped var det givna fortskaffningsmedlet. Stefan hade en Victoria MS51.
– Den kostade 695 kronor. Jag hade sparat ihop mycket själv, och föräldrarna hjälpte till en del också.
När Stefan kom till Katrineholm som 13-åring började han jobba. Han hade redan sin skolgång avklarad; eftersom han är född mycket tidigt på året började han i skolan som 6-åring.
På frågan vad han tyckte om att börja jobba säger han:
– Då tjänade man pengar. Man sparade pengar.
Den 7 januari fyllde Stefan 75 år.
– Jag satt och tänkte: "Tänk vad tiden har gått, vad mycket man har fått upplevt, vad roligt man hade!"