Det är 73 trappsteg upp till den stora lägenheten som ligger mitt i centrala Katrineholm. Här bor Mattias Jansson, den före detta kommunchefen i Katrineholm som sedan något år tillbaka i stället är verksam i Botkyrka utanför Stockholm. Han bor i lägenheten tillsammans med sina barn Theodor och Mathilda, hans sambo Jenny och hennes son Henke. Födelsedagen ska firas tillsammans med familjen.
– På torsdagskvällen blir det bara med sambon och barnen och till helgen blir det middag med närmaste släkten. Men i höst har jag och Jenny tänkt ha en större fest då hon också fyllt 40 då, säger Mattias.
Men redan tidigare i veckan blev han uppvaktad. En kvinna som han jobbar med och som han brukar ta pendeltåget på morgonen med gav honom nämligen en present.
– Hon hade stickat ett par raggsockor till mig. Dessutom sa hon till mig att hon aldrig haft en chef som var så mycket en person som jag är. Det var fint, berättar Mattias.
Att vara en person i stället för att bara vara chef kan också ha sina baksidor. Han berättar att om man säger det man känner handlar också feedbacken på det som sagts om ens känslor, och det kan ibland vara tufft. Samtidigt vill han vara en ledare över människor som han har en relation med, snarare än att endast se dem som personal.
Men trots att han vill ha en relation med sina arbetskollegor tänker han mer på prioriteringar mellan arbete och privatliv nu, än för några år sedan.
– För två och ett halvt år sedan skilde jag mig från mina barns mamma. Det var en stor livsomställning, men det fick mig att bli mer medveten om hur jag vill ha det i livet, säger han.
Förutom att han bara har barnen varannan vecka är Mattias nöjd över tillvaron, och han och sambon börjar bli sugna på att skaffa hus.
– Barnen säger att en mil ut på landet är max, men absolut runtom Katrineholm. Det är här hjärtat är.
Han älskar sin hemstad och det var inte i en handvändning som han, förra hösten, började pendla till ett nytt jobb som kommundirektör i Botkyrka.
– Jag var orolig för att det bara skulle funka i Katrineholm, att jag plötsligt inte skulle vara bra på det jag gör. Dessutom saknar jag att jobba ihop med människorna i Katrineholm, även om jag kanske inte saknar organisationen, säger Mattias.
Med lite distans säger han dock att han är bättre på sitt jobb i Botkyrka än i Katrineholm. Men några ytterligare mål i karriären ser han inte just nu.
– Jag vill vara någonstans där jag trivs och tycker att jag gör en skillnad, och det gör jag nu.
I dag, den 21 augusti, fyller han 40 år.