Margareta Lannge växte upp på landet i Ändebol som äldst av fem syskon. Pappan, som var arrendator på Malmsås, hade en konstnärlig ådra som tog sig uttryck i både konst och dikter.
– Han har målat den där med en tulpanbukett och de där två, berättar Margareta och pekar på några av tavlorna på väggen i vardagsrummet i lägenheten på Pålstorpsgatan i Katrineholm.
Hon går in i sovrummet och hämtar en inbunden bok med titeln "Nyfiken jag väntar... poesi i livet" innehållande över 300 dikter skrivna av sin pappa Nisse Precis (Nils Karlsson).
Margareta säger att hon inte har ärvt sinnet att uttrycka sig i poesi. Däremot tycker hon om att läsa.
– Jag läser allt. En period läste jag mest relationsböcker, en annan memoarer och ibland läser jag deckare. En av mina favoritförfattare är den kristna författaren Tomas Sjödin.
Hon hämtar famnen full av favoritförfattarens utgivna böcker och lägger på soffbordet bredvid ett fat med olika stenar.
– Jag och min man Krister brukar resa mycket och åker gärna på guidade resor. Vi har besökt 15 länder i Europa och jag älskar att plocka snäckor och stenar.
Krister träffade hon redan som 16-åring då hon var barnflicka hos en familj som bodde på Hacksta Västergård i Vingåker. Mamman i familjen var balettdansös och hade inte mycket erfarenhet av barn. Det hade däremot Margareta som var van vid sina småsyskon.
– Vi var ett gäng flickor som höll till på samhället. Jag hade ju bara varit på landet tidigare och tyckte det var spännande med allt det nya. En av grabbarna vi mötte var Krister. Vi blev ett par och förlovade oss sommaren 1963.
När Margareta var 18 år sökte hon anställning på Kullbergska sjukhuset, men blev rådd att utbilda sig till sjukvårdsbiträde. Samtidigt gjorde Krister lumpen och i juli 1964 gifte de sig. Sent samma år föddes dottern Miriam, 1965 kom Georg och 1967 Anders.
– Sen gick det elva år innan minstingen Erik föddes.
Margareta, som senare läste vidare till undersköterska, har trivts i sitt yrke och med att ibland få ta hand om elever från vårdskolan som gjort sin praktik på sjukhuset.
– Jag tycker om patientnära vård och att möta människorna. Många har öppnat sig för mig och jag har till och med blivit kallad "ängel", säger hon och ler.