På torsdagen började den lilla nålen med blommotiv att säljas. Nu är det alltså dags för Birgitta Larséns barn att hålla utkik åt henne efter försäljare.
– Jag brukar be dem ordna med det, jag går inte på stan så ofta, och det är bättre om jag skulle få dubbletter än blir utan. Men det är egentligen först på senare tid som det blivit viktigt. Ju längre jag samlat, desto viktigare känns det att ha alla år, säger hon.
På bordet framför henne ligger arket med alla majblommorna, snyggt uppnålade efter årtal. Snart finns en turkos och lila blomma bredvid fjolårets i två toner av lila.
Birgittas favorit är den där första som farmor Amanda Larsson gav henne 1956. Men varför hon började samla vet hon inte riktigt.
– Man får ju sina idéer. De flesta samlar på något, det har gått lite av bara farten, säger hon.
Hon tycker det är bra att man övergick från plasten, som under ett antal år var materialet som blombladen på nålen gjordes av, till papp igen.
– Plast är ju alltid...ja, lite plastigt.
När Birgitta tittar på sin samling kan hon komma att tänka på de olika åren som blommorna representerar.
– Här, till exempel, 1967, det var då vi flyttade hit till Oxelösund, jag är nollåtta från början men vi bodde några år i Katrineholm innan vi kom hit, säger hon och pekar på en mörkblå majblomma med röd mitt innan hon fortsätter:
– Och här -61, -63 och -66 föddes mina barn.
Så vad tycker Birgitta om årets färger?
– Jo, de är fina. Jag tycker om blått, det är en favoritfärg.