Ingemar Olsson, som är född och uppvuxen i Katrineholm, firar sin sjuttionde födelsedag. Han planerar för ännu en dykresa och övar stegen i argentinsk tango varje vecka. I vad han kallar sin lekstuga har han ständigt pågående projekt i form av bilar, motorcyklar och cyklar, för att nämna något.
En dyrgrip, en motor, hoppas han ha i gång på sin födelsedag.
‒Den låg på skroten, en Penta U21. Den började göras 1905. Den där är från 1921. Den går inte, men det finns gnista och det finns kompression. Jag ska se om jag kan få några puffar ur den. Den är gjord av mässing och koppar, jag har putsat lite, det blir som guld, säger han.
‒Jag har börjat leta efter en båt som passar till. Inte för att jag behöver. Bara för att jag kan.
Ingemars sätt att prata andas energi och "allt är möjligt", med ett anslag av humor. Han har haft sig själv att lita till i skiftande situationer långt hemifrån. Jobbet som teleingenjör på Ericsson förde honom till 33 länder.
‒Jag satte upp de första mobiltelefonsystemen. I många länder ringde jag det första samtalet.
Det var på 90-talet, och land efter land skulle med i den nya tekniken.
‒Ofta när det inte funkade skickade de dit mig. Jag var okonventionell och självständig. Jag hade jobbat på fabriken och kände konstruktörerna. Ofta berodde felet på att de hade fått fel grejer.
Kina är det land där Ingemar arbetade de längsta perioderna, två, tre månader åt gången på 80-talet.
‒Jag jobbade med deras radiokommunikationssystem. Jag var i Peking dagen före massakern på Himmelska fridens torg 1989. Jag fick veta att "nu är du färdig här, nu ska du åka hem".
Att han var så nära denna händelse är en märklig tanke i dag.
‒Jag hade ju gått där och pratat med studenterna.
‒När det sprängs bomber på olika håll i världen tänker jag "där gick jag".
Kontrasten till hans hemmiljö är stor. När han slutade jobbet på Ericsson hade han rest och sett tillräckligt för ett tag.
‒De första fem, tio åren åkte jag inte längre än till Vingåker.
Hur har livet varit tycker du?
‒Jag har mest tagit det som det har kommit. Jag lever i nuet, gör nya saker. Det jag funderar över är att jag har varit frisk i alla år, men att det nu kommer krämpor.
Ingemar låter sig dock inte hindras nämnvärt. Han dansar, mer än tango, simmar och dyker. När det var flyg-SM i Linköping nyligen var han domare och tävlingsledare för trettionde gången. Han flyger med en klubb i Örebro, har certifikat för helikopter, och tar cykeln allt som oftast när han ska förflytta sig.
‒Jag har väl haft min lekstuga som en fast punkt. Det är första året som det inte blir frukt och bär här. Jag brukar ge bort till vänner och bekanta, och det tycker jag är roligt, när folk skiner upp.
Ingemar har fejat och gjort i ordning i verkstaden och lagt på 18 meter duk på borden. Han firar med öppet hus.