Ove vill lätta upp vardagen för dem som bor på äldreboendet, och fick Kikki Danielsson och Sören "Sulo" Karlsson att komma och underhålla en måndag i början på december.
– För mig är det här naturligt. Att det skulle bli sådan uppmärksamhet hade jag inte räknat med. Jag har träffat många efteråt som har sagt att sånt här borde fler göra. Vi byggde upp en scen så att det blev som en krogshow, och hade riktigt ljud och ljus.
Ove är en praktisk man som därtill har sinne för affärer. När han berättar om sin tid som företagare och fastighetsägare i Katrineholm går det ena i det andra som välsmorda länkar i en kedja. Han har sett möjligheterna och tagit vara på tillfällena. Men han är inte en person som vill synas.
Ove Holmgren är född och uppvuxen i Katrineholm. Pappa jobbade på SKF och mamma var kallskänka på restaurangen Grand. Själv gick Ove sju år i folkskola, och blev sedan målarlärling. Då var han 13 år.
1971 startade han måleri tillsammans med sin bror: Kenny och Ove Holmgrens måleri AB. Så småningom blev Ove även fastighetsägare och kioskägare.
– Min fru drev Sväng Inn i 22 år.
1996 köpte Ove tio fastigheter på Källmogatan av KFAB och hyrde ut 226 lägenheter. Då skaffade han en hyresgästbil som de boende fick använda, och han ordnade bussresor till Ullared.
– Vi hade måleriet och Sväng Inn och fastigheterna. Du vet, jag jobbade dygnet runt, så fritid fanns inte. Jag hade rätt så många travhästar också, det har jag haft i 50 år. Nu har jag en och en halv kvar.
Ove har också jobbat och bott i Norrköping, och ägt ett måleri i Gusum.
Han betonar medarbetarnas betydelse.
– Utan rätt medarbetare är man ingenting, då står man sig slätt som arbetsgivare. För det är puckelpist, säger han och syftar på upp- och nedgång för branscher och i konjunkturer.
Även livet har höjder och djupa dalar. Ove berättar om sin äldsta son som tog livet av sig en julafton, 27 år gammal.
För fyra år sedan var Ove illa ute när kroppen strejkade.
– Jag fick hjärtstopp. Min fru hade börjat bli dålig då, men hon sprang ut i alla fall och fick tag i hjälp. Jag kan tacka min granne här; han fick in mig i bilen och körde mig till akuten, säger Ove, och nickar bortåt radhuslängan.
– Det fanns inte ett liv i mig.
Men livet tog inte stopp, fastän dubbelsidig lunginflammation tillstötte, och att han inte tålde medicinen han fick.
– Det var ett jädra problem att komma tillbaks. Men, det gick ju, säger han.
Troligt hade hans bakgrund inom idrotten betydelse. Där har han också gjort mycket: spelat både ishockey, fotboll och bandy i Katrineholms AIK, spelat ishockey i Sleipner, varit spelande tränare i Svärtinge och varit lagledare i både fotboll och ishockey i KAIK.
På senare år har Ove och hans hustru Ruth åkt husbil i Europa, bland annat i Tyskland, Italien, Polen och Norge.
– Vi kan inga språk. Men vi klarade oss bra. Och inte hade vi gps heller, vi letade oss fram.
Ove har den ena underhållande historien efter den andra att berätta, däribland från trakten av Rom.
– Vi svängde in på en väg som... jag har aldrig varit med om nåt sånt. Det var så vackert! Jag har aldrig varit med om maken! Den vägen hade vi aldrig kommit in på om vi inte hade åkt fel.
Sedan något år tillbaka bor Oves fru på Strandgården, och dit åker han tre gånger om dagen.
– De som sitter där, de har varit med och skapat vår välfärd. På 50-talet fanns det inga barnstugor, fruarna var hemma och tog hand om sina barn, och det får de betala ett pris för i dag, för de har så dåliga pensioner, säger han med emfas.
Ove har ett engagemang både för de gamla och för personalen, som han vill ska ha bra villkor.
– Man måste uppskatta personalen och lyssna på dem, betonar han med adress till arbetsgivaren.
Nästa år fyller Ove 80 år. Han är i full gång, och datorn på köksbordet är fortfarande ett arbetsredskap. Han skojar om sin mobiltelefon, att han har skaffat sig en enklare sort med stora knappar. Ja, han har till och med två, den första hade gömt sig i en pärm och kom inte fram förrän han hade köpt en ny.
Han är inte så mycket för egna prylar, säger han.
– Då ger jag hellre bort. Jag vill inte kosta på mig själv.
"Vad världen behöver är kärlek" står det på en broderad bonad på köksväggen. Ett passande tänkespråk i juletid.