Per-Olof Karlsson, mera känd som "Pelle på Lusudden", föddes 1933 på sjukstugan i Rejmyre. Familjen bodde då i huset Grålus i Övre bruket, och där kunde han ha fötts om det skett något år tidigare.
– Förut födde de ju i kökssoffan hemma, konstaterar han.
Numera bor Pelle på Lövåsgården i Katrineholm.
– Jag är alldeles för gammal. Det växer mossa på en, säger han.
Han vilar inte på lagrarna. Sedan han började dokumentera Hävla med människor, hus och samhälle 2002 har han gett ut två böcker, Häfla historia del 1 och 2. Tydligt märkta pärmar fyller en hel hylla i hans rum. Och nu skriver han om sina minnen från uppväxtåren och lägger ut på Facebook.
Hur länge har du varit på Facebook?
– En månad, säger han och skrattar.
Hur kom det sig?
– Dumheter! Jo, jag skulle berätta lite om min uppväxt. Det fanns inte el, det fanns inte räknemaskiner, bilar var sällsynta i Hävla. Ungdomar i dag vet inte hur det var. Jag tycker det är roligt att berätta. Jag gör inlägg hela tiden.
Håller du på med det varje dag?
– Uj ja!
– Så länge det finns intresse så fortsätter jag, annars blir det bara för mig själv. Det gäller att ha roligt så länge det går.
Pelle började sitt arbetsliv som 13-åring. Han hade tänkt sig att bli skogvaktare som sin far och farfar.
"Tyvärr blev det inte så utan 1950 anställdes jag av Statens Järnvägar i Stockholm. När jag nu flyttade från Hävla upptäckte jag verkligen vad min hembygd betydde för mig. Jag saknade den enormt i den stenöken jag flyttat till. Vid besöken i Hävla insåg jag nu hur gudomligt vackert det var. Intresset att bevara detta väcktes tidigt", berättar han i förordet till sina böcker.
I Stockholm mötte Pelle sin blivande hustru Edith. De träffades på Skansen dit Pelle brukade gå efter jobbet och dansa ett par danser. 1965 gifte de sig i Skedevi kyrka. Torpet "Lusudden" blev deras sköna plats i Hävla.
Under sitt arbetsliv kom Pelle i kontakt med datorer och fick kunskaper som han har nytta av i dag.
– Jag hade dator på jobbet, jag jobbade i en pappersfirma. Jag sålde till landsting och till försvaret, och hade 60-70 artiklar att hålla reda på, berättar Pelle som vant kryssar fram på dataskärmen.
På hyllan ovanför står ett antal fältskyttepriser, och på väggen sitter horn från rådjur, hjort och älg. Jakten är ett kapitel för sig.
Hälsan är inte den bästa, och inte synen heller.
– Ett öga är blint, och det andra är lite dåligt. Men man kör så länge det går! Jag kan inte ha det bättre än jag har det här. Det gäller att ha goda relationer. Några surdegar finns, dem kan man lägga i en mapp i datorn, och dem behöver man inte ta fram.
– Att sitta och vänta på att dö, det är ju alldeles fel! Jag tror jag är på rätt spår som håller på så här.